Aftonbladet – 8 augusti 1854, sida 3

ste hjelpa mig nu eller aldrig; om du dröjer är jag förlorad; du måste hjelpa mig nu, nu! Och på en gång, då jag var utom mig på detta sätt, tyckte jag att jag hörde en röst, klar och stark och den ropade: nder Schkatz, der Schatz; den är ej ännu uppgräfd; till Madrid, till Madrid. Vägen till schatzen går genom Madrid,. Och på en gång fortanken på schatzen in i min själ och jag tänkte bur lycklig jag skulle blifva, om jag blott kunde gräfva upp scbatzen; icke mera tigga då, icke mera bland förfärliga berg och öknar; då skakade jag min staf, och min kropp och mina ben blefvo fulla af ny och förvånande styrka och jag skyndade framåt och det varade ej länge innan jag uppnådde lansvägen och sedan tiggde jag, sa godt jag kunde, tills jag uppnådde Madrid., Nå, hvad har händt dig sedan du kom till Vadrid ? frägade jag. Har du funnit skatten på gatorna? På en gång blef Benedikt förbehållsam och tyst, hvilket desto mer öfverraskade mig, som han ända till det närvarande ögonblicket ailtid varit serdeles meddelsam i afseende på sina förhållanden och planer. Hvad jag af hans afbruna ord och anspelningar kunde sluta till, var att han efter sin mkomst till Madrid hade fallit i händerna på vissa personer, som hade behandlat honom med godhet och försett honom med både pene ningar och kläder, dock icke af ocgennyttiga motiver, utan med öga på skatten. De .änta stora saker af mig,, ade Schweitzaren, och kanske det dock till slut varit mera fördeliktigt att hafva uppgräft skatten utan deras bistånd, om det blott varit möjligt.. Fvilka Jans nya vänner voro, visste han ej eller ville ej säga mig det, utom att de voro mägiga personer. (Slutet följer).