Aftonbladet – 8 augusti 1854, sida 2

og ett fasansfullt uttryck. Jag hoppas han ir i skärselden., utropade röfvaren. De orättärdigas vänskap är sällan af lång varaktigret; de två hedersmännen hade, som det synes, varit oense i fängelset; Candelas hade inklagat den andre för trolöshet och oredligt illegnande till sin egen nytta af cvrpus delieti 1 åtskilliga rån som de begått i kompani. Balseiro kunde dock ej vänta tills han i Malaga skulle få tillfälle att återvinna sin frinet, utan bröt, kort efter min egen befrielse, sällskap med några andra missdådare ut genom fängelsets tak och undkom. Han återtog genast sina förra vanor och begick flera förvägna rån både inom och utom Madrids murar. Slutligen blef han dock gripen och slutade sitt lif på schavotten. En beryktad stråtröfvare, tillsammans med hvilken jag sedan var fängslad i Sevilla, höll öfver honom följande loftal: Balseiro var en mycket god undersåte och hederlig man. Han var hufvudet för vår familj. Don Jorge, vi skola aldrig få se hans like; skada, att han ej kunde undkomma till mohrernas läger, Don Jorge. Tjufvarnes Evangelium — Antonios besök — Benedikt Mol. Nå välv, sade jag till Maria Diaz, på tredje morgonen efter mitt fängslande, hvad säger rolket i Madrid om min sak. Jag vet ej hvad folket i Madrid i allmänhet säger om den, trol gen bry de sig ej mycket om den; arresteringar äro under närvarande tid så allmänna att folket synes fullkomligt likgiltigt för dem; presterna äro dock i icke liten förlägeuhet och bekänna att de begått en oförsi tighet, då de läto arresvera er af deras vän corregidoren., Hvad vill det söga? frågade jag. Äro de rädda att deras vän skall blifva straffad ?