Aftonbladet – 7 augusti 1854, sida 2

infunno sig pliktade med förlusten af lif och egendom för sin lättrogenhet. Två eller tre hade fallit i snaran. Jag önskade mycket kunna få ett enskildt samtal med denne förtviflade maa, och bad följaktligen alcayden tillåta honom äta middag med mig i mitt rum, hvarpå Monsieur Basompierre, ty så vill jag taga mig friheten att kalla guvernören, då jag har glömt hans verkliga nawn, tog af hatten och svarade med sitt vanliga leende och bugning på renaste castilianska : Engelske caballero och jag hoppas jag kan tillägga, vän; förlåt mig att det är alldeles utom min makt att uppfylla er begäran, grundad, jag tviflar ej derpå, på de mest beundransvärda tänkesätt af filosofi. Hvem som helst af de andra herrarne under min uppsigt skall, på hvad tid ni önskar, tillåtas besöka er i ert rum. Jag vill äfven gå så långt att låta taga af dem bojorna, om de bära sådana, på det att de må kunna dela er måltid med den beqvämlighet som är passande och anständig. Men mot den herre, som är i fråga, måste jag anföra att han är den mest dåligt sinnade af hela denna familj och skulle mycket säkert förorsaka en funcion (uppträde) antingen i ert rum eller i korridoren genom ett försök att rymma. Caballero, mepesa, men Jag kan ej bifalla er begäran. Men med af. seende på någon annan herre, skulle jag vara mycket lycklig, att tjenaer. Balseiro, som, ehuru man berättar besynnerliga saker om honom, ännu vet huru han skall uppföra sig och i hvars uppförande finnes ännu någon både skicklighet och artighet, skall denna dag dela er gästfrihet, om ni önskar det, caballero. Denne Balseiro var instängd i fängelsets öfre våning i ett fast rum med flera andra spetsbofvar. Han hade hjelpt och bistått Pepe Candelas, en tjuf med stort rykte, vid ett förtvifladt rån, verkstäldt vid fullt dagsljus på en icke mindre person än drottningens modehandlerska, en fransyska, som de bundo i hennes egen butik och från hvilken de togo saker och penningar till ett belopp af fem eller sexusten dollarg. (Forts.)