mot dem, som ådrogo sig hans misshag. Han talade spanska fullkomligt väl och till min stora öfvearaskning förträfflig baskiska, på hvilket språk han brukade samtala med Francisco, som låg i mitt fönster och utbytte skämt och qvickheter med fångarne på gården nedanföre, hos hvilka han var stor favorit. En dag, då jag var på pation, till hvilken jag genom alcaydens tillåtelse hade fri tillgång när jag behagade, gick jag fram till fransmannen, som stod i sin vanliga ställning, stödjande sig mot muren, och erbjöd honom en cigarr. Jag röker ej sjelf, men man kan aldrig umgås med de lägre klasserna i Spanien, om man ej har en cigarr att emellanåt presentera. Mannen stirrade vildt på mig en stund och syntes vara nära att afslå mitt anbud, kanske med en förfärlig ed. Jag upprepade det likväl, tryckande handen mot hjertat, hvarpå hastigt det vilda uttrycket försvann och med en äkta fransk grimas och en liten bugning mottog han cigarren, utropande: Ah, monsieur, pardon, mais cest faire trop dhonneur åa un pauvre diable comme moi.n Alls icke, svarade jag; vi äro båda fångar i ett fremmande land, och då vi äro så, borde vi bjelpa hvarandra. Jag hoppas att då jag kan hafva behof af edert bistånd i detta fängelse, ni ej vill neka mig det. Ah, monsieur, utropade fransmannen hastigt, vous avez bien raison; il faut que les Etrangers se donnent la main dans ce... pays le burbares. Tenezn, tillade han hviskande, om ni har nagon plan att rymma och behöfver win bjelp, så har jag en arm och en knif till er tjenst; ni kan lita på mig och det är mera in ni kan göra med dessa sacres gens icin, och han såg sig omkring på sina fängelsekamrater. Ni synes ej vara någon vän till Spanien och spaniorerna, sade jag. Jag förmodar vi rönt orättvisa af dem. För hvad orsak nar ni blifvit inspörrad här? Pour r.en du tout, Cest å dire pour une bagatelle; men hvad kan man vänta annat af iylika bestar? För hvad sak är ni fängslad?