EN BIBELXOLPORTÖR SPANIEN?) Huru mörka och hemlighetsfulla äro ej källorna till hvad man kallar brott och dygd! Om detta olyckliga barn blir framdeles en rånare likasom hans fader, är han att tadla? smekt af röfvare, redan klädd som en röfvare, född af en röfvare, hvars egen historia var kanske lika. O menniska, sök ej att forska i mysteriet af moraliskt godt och oadt; bekänn dig sjelf en mask, kasta dig till jorden och hviska med dina läppar i stoftet: Gud ! Hvad som mest öfverraskade mig med afseende på fångarne, var deras goda uppförande; Jag kallar det godt, då man tager allt i betraktande och Jå jag jemför dem med den vanliga klassen af fångar i andra länder. De hade sina tillfälliga utbrott af vild glädje, sina tillfälliga strider, hvilka de brukade afgöra med sina långa knifvar i ett hörn af den inre gården; resultatet var ej sällan döden eler ett förfärligt gapande sir i ansigtet eller underlifvet; men på det hela var derae uppförande oändligt öfverlägset det man kunde vinta af ett dylikt ställes invånare. Detta var dock ej följden af tväng eller någon omsorg Man hade Om dem, ty kanske äro 1 ingen del af verlden fångarve så lemnade åt sig sjelfva och så ytterligt försummade som i Spanien. Auktoriteterna bry sig nemligen ej vidare om dem, än att de blott förekomma att de rymma; icke den minsta uppmärksamhet fästes vid deras moraliska uppförande, och ej en tanke skänkeg dei om deras hel8a, beqvämlighet eller förbittring under den vd, de äro inom fängelsets murar. Men i detta fingelse, och jag kan säga i spanska fängelser i allmänhet — ty jag har varit invånare i mer än ett — blifva aldrig den besökandes öron sårade af förfärliga hädelser och skändligheter, som i andra länders f ?) Se A. B, 26 155, 156, 158, 160, 161, 163—170, 172, 173, 175, 176 och 179, än