Aftonbladet – 5 augusti 1854, sida 2

darne som de behaga. Den andra gården är ansenligt större än den första, ehuru den omgifves af blott två fängelsesalar, förfärligt smutsiga och illaluktande; denna andra gård är bestämd för brottslingar af lägre stånd. Af de två salarne var en om möjligt ännu afskyvärdare än den andra; den kallades gallineria eller kycklingburen, och i den inneslöts hvarje natt fängelsets yngel, pojkar från sjuitill femton år, största delen nästan nakna. Den gemensamma bädden för dessa salars alla invånare var blotta marken, utom någongång en monta (hästtäcke) eller kanske en liten madrass; denna sednare var likväl en utomordentlig lyx som högst sällan fanns. Utom de med gårdarne förbundna calabozos, funnos andra salar i åtskilliga delar af fängelset; några af dem voro alldeles mörka, bestämda för mottagandet af fångar, som man ansåg böra behandlas med särskild stränghet. Äfven fanns ett särskildt fängelse för qvinnor. Många små rum funnos äfven, förbundna med den förnämsta korridoren och hvarest fångar, inspärrade för skuld eller politiska förbrytelser, bodde. Och slutligen fanns en liten capilla eller kapell, i hvilket fångar, dömda till döden, tillbringade de sista tre dagarne af deras hf i sällskap med deras själasörjare. Jag skall ej glömma min första söndag i fängelset. Söndagen är fängelsets galadag och all den röfvarelegans, som finnes inom det, kan man vara viss på att få se på denna dag. Det finnes ej i verlden en klass af menniskor mera fåfänga än brottslingar i allmänhet, med ett ord, som mera vilja pråla och draga till sig menniskors uppmärksamhet genom elegansen af deras yttre. Den ryktbare Sheppard gladde sig, då han kunde kläda sigien drägt af genuesiskt sammet och då han syntes offentligt, bar han vanligtvis en värja med silfverfäste vid sidan, under det Vaux och