Aftonbladet – 4 augusti 1854, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Kemmunalanda. Under rubriken Om andar finner man i S. T. en humoristisk uppsats med den bekanta signaturen C—m (icke att förblanda med den gustavianiserande poeten RB. C—m) ur hvilken vi meddela följande utdrag: Det finnes ingen kommunal-ande i Sverge, eller om han finnes, så är ban, liksom klimatet i Tyskland, mycket obetydlig, eller förekommer han, liksom hädelse mot Gud, endast i någon småstad. Så säga somlige, och troligen mena de ock såsom de säga. Och emedan det nu är en afgjord sak, att kommunal-ande icke finnes i Sverge, sä skulle det ju tjena till ingenting att i Sverge inrätta kommunalnämder. . Så säga somlige, men det faller sig mycket svårt att tro, att de verkligen mena såsom de säga. Ty om så verkligen vore, så skulle de, för att vara konseqvente — och hvem vill icke vara det? — nöd gas äfvenledes tänka och tala på efterföljande sätt: Hela verlden vet, att barn äro mera fallna för att leka, lufvas och slå dank, än för att gå i skola och läsa i bok. Det finnes, med ett ord, hos pojkar ingen riktig läsgirighetsoch lydaktighets-ande.n Undervisning och skoltukt äro alltså mycket olämpliga saker för barnåldern. Man mäste uppskjuta ati bråka med sådant, tills man märker att anden infunnit sig. Vidare mäste de säga: Det finnes i Sverge, Gudi klagadt! en nog allmän benägenhet för att supa upp sina penningar, spela bort dem 0. s. v.: det finnes, med ett ord, hos svenskarne i allmänhet ingen riktig sparsamhets-ande., Alltså äro i Sverge sparbanker, skottska och Nyaiinglands-banker, icke på sin plats. Detvar tanklöst och ofolkligt att taga bort kongl. nummer-lotteriet ; nu vill man också, lika oförståndigt, föra ett andestridigt krig mot bränvinssupandet.n Vidare: Hos hedningarne finnes, påstås det, ingen rätt kristendoms-ande. Det är således utan allt förnuftigt ändamål att medelst missionsanstalter söka truga på hedningarne kristliga läror, tänkesätt och öfnivgar., Visserligen säges det, att den helige Antonius predikat mycket uppbyggligt om ett heligt lefverne för fiskarne. Men också, hvad gagn hade Sankt Antonius, eller rättare sagdt, hvad gagn hade fiskarne deraf? De tyckte det lät bra, men hälla ändå sin gamla trall, säger en amerikansk poet. Och vidare: Ett folk, hos hvilket det icke finnes en riktig militär-ande, bör icke bråka med att ställa upp krigshärar, icke bry sig med flottor, kanoner, med mera sådant. Kommer fienden och bär sig obeskedligt åt — nå ja; så mycket sämre för honom, som visar sä litet vett; man pekar då fingret ät honom och säger: fy skam! Man kan cckså, i stället för klingor och kulor, gifva honom oliveblad att tugga på., Kommunal-ande: ordet klingar litet utländskt. Det kan vara osäkert om alla just gjort sig reda för hvad detta ord egentligen betyder. Det betyder egentligen fosterlandskärlek. Ty kärleken — jag menar icke den, så till sägande, djuriska kärleken, nötets kärlek till sitt bås eller hästens till sin spilta, ännu mindre kattens kärlek till rättan; utan den äkta och veritabla kärleken; den ende, som förtjenar att bära detta så ofta missbrukade namn — kärleken, säger jag, är icke en dunkel, dum : instinkt, utan handling, lif, verksamhet, uppoffring. Han är sjeltviskhetens motsats. Ett folk, hos hvilket kommunal-ande verkligen saknades, vore icke ett folk; det vore endast en hord. Men en sådan ande gör sig icke sjelf: Virtus est discenda, ars est bonus fieri, säger en gammal romare. Folket mäste sjelf lägga handen vid hans framkallande. Somlige synas vänta, att han skall komma flygande säsom en stekt sparf i munnen på nationen, utan att denna behöfver göra sig så mycket besvär dervid som att ens öppna bemälda sin mun: ty anden är csynlig, mena de, och kommer endast på öfvernaturliga vägar. Men så är det väl icke ändock. ST en gång det underverket inträffar, att det blir möjligt att tänka utan ord, då, men icke förr, torde