Aftonbladet – 2 augusti 1854, sida 3

SS pOch här blir jag, tänkte jag, som har gjo mera, för att skada papismen, än alla de stackars christna martyrer, som någonsin ledo på detta olyckliga torg, jag blir blott skickad till fängelset, ur hvilket jag är viss att om några dagar blifva befriad. Påfve i Rom! Jag tror att du är lika så elak som någonsin, men du är alldeles bedröfligt kraftlös. Du har blifvit förlamad, Batusca, och din klubba har blifvit förvandlad till en krycka., Vi kommo fram till fängelset, som ligger vid en smal gata, ej långt från stora torget. Vi gingo in i en mörk gång, vid slutet af hvilken var en dörr med lucka. Mina följeslagare knackade, ett vildt ansigte såg utgenom luckan, några ord utbyttes och inom några minuter befann jag mig i Madrids fängelse i ett slags korridor, från hvilken man på en betydlig höjd kunde se ned på hvad som syntes vara en gård, från hvilken ett virvarr af röster och emellanåt vilda rop och skrik hördes. Uti koridoren, som tjenade till ett slags embetsrum, voro flera personer; en af dem satt bakom en pulpet och till honom gingo alguazilerna och sedan de en stund i i låg ton samtalat med honom, lemnade de arresteringsordern i hans händer. Han genomläste den med uppmärksamhet, derpå reste han sig och gick fram till mig. Hvad för en figur! Han var omkring fyratio år gammal och hans längd skulle bafva stigit till sex fot två tum, om han ej varit krökt, nästan på samma sätt som bokstafven S. Han var förfärligt mager och såg ut som om en vindfläkt kunnat blåsa bort honom; hans ansigte hade kunnat kallas vackert, om det ej varit så utomordentligt magert; han näsa liknade en öÖörns näbb, hans tänder voro hvita som elfe:.ben, hans ögon svarta (O, huru svarta!) och lifvade af ett besynnerligt uttryck, hans hud var svart och håret på hans hufvud svart