hvilket vbof, var skrifvet i läsliga bokstöfver. Värdinnan förde in honom och gick derefter at. Jag tyckte ej om mannens utseende, men antog en grad af artighet och bad honom sitta ned samt frågade tillika hvad hans ärende var. Jag kommer från hans excellens, Madrids polischef, svarade han , och mitt ärende är att underrätta er att hans excellens har fullkomlig kännedom af edra förfaranden och kan när som helst bevisa att ni ännu Il hemlighet säljer dessa dåliga böcker, som ni blifvit förbjuden att sälja. — Kan han det? svarade jag; må han då göra det straxt; men hvarföre behöfs det gilva mig underrättelse derom? — Kanske ni tror, sade mannen, att hans excellens ej har några vittnen; vet deriöre att han har många och dertill hederliga. ,Utan tvifvel, svarade jag, och af vördnadsvärdheten af edert eget utseende får jag kanske sluta till att ni är ett af dem. Men ni upptager min tid utan nytta; gå er väg och belsa den som skickat er att jag ingalunda har någon hög tanke om hans vishet., — Jag skall gå, när det behagar mig,, genmilte mannen; vet ni med hvem ni talar? Ni känner kanske ej att om jag vill, kan jag visitera ert rum, ja till och med under er säng? Hvad hafva vi här? fortsatte han och började med sin käpp vända upp och ned på en hög papper, som lågo på en stol ; hvad hafva vi här; är detta äfven zigenarpapper? — Jag beslöt genast att ej längre tåla detta hans uppförande, utan tog mannen vid armen, ledde honom ut ur rummet och förde honom, ännu hållande i hans arm, utför trapporna från tredje våningen, i hvilken jag bodde, ned på gatan och såg honom hela tiden stadigt i ansigtet. Mannen hade lemnat sin sombrero (hat:) qvar på bordet; jag skickade den till honom geoom värdinnan, som gaf den åt honom, då