j ver dock presterskapet i vapen. Trolldom !x isade en biskop. Det ligger mera i det än vi kunna utforska,, utropade en avnan. Han tänker omvända hela Spasien genom zigenarspråket, skrek en tredje, och derpå kom den vid dylika tillfällen vanliga chorus af Que infamia (Hvad skändlighet)! Que picordia (Hvad skurkaktighet)! Stutligen sedan de rådslagit tillsamman, skyndade de till deras kreatur, Madrids corregidor, eller efter den moderna benämningen, el xefe politico. Jag har glömt denna utmärkthets namn, med hvilken jag för öfrigt ej haft någon personlig beröring. Dömande efter hans handlingar och det allmänna talet, skulle jag likväl vilja säga att han var en inskrävkt, tjurhufvad best med en viss portion vildhet — en blandning af borrico (åsna), mulåsna och varg. Han hade en inbiten motvilja till alla fremlingar och lånade derföre ett villigt öra till mina anklagares beskyllningar samt gaf genast befallning att sequestrera alla exemplar af Zzigenarevangeliet, som kunde finnas i despachon. Följden var att en talrik kår alguaziler begåfvo sig till Cale del principe: en trettio exemplar af den ifrågavarande boken blefvo tagna och omkrin samma antal af Lukas Evangelium på baskiska. Med detta byte återvände dessa satelliter i triumf till el xefatura politica, der de delade exemplaren af zigenarboken sinsemellan, och sålde sedan större delen till ett högt pris, ty boken efterfrågades på det ifrigaste och de blefvo så!unda omedvetet agenter för ett kätterskt sällskap. Men hvar och en måste lefva af sin handtering, säga dessa pr rsoner och de förlora intet tillfälle att tillämpa sina ord genom att med största möjliga vinst söka använda det byte, som faller i deras händer. Som ingen menniska brydde sig om det ba. skiska Evangeliet, blef det med andra osäljbara saker bragt i säkerhet i polisens magasiner. (Forts. följer.)