Aftonbladet – 1 augusti 1854, sida 2

stiska guerillaprester och röfvarmunkar, som jag hjelpt honom att fånga. Jag är förtjust att höra att han just nu blifvit utnämnd till generalkapten i Toledo; det skall blifva vackra sakerj gjorda, då han kommer, Don Jorge. Vi skola komma presterskapet att skälfva mellan oss, försäkrar jag. Bland de många anmärkningvärda saker, gom i Toledo möta den nyfikne fremlingens öga, utmärker sig vapenfabriken, hvarest värjor, lansar och andra vapen för armen tillverkas, med undantag af eldvapen, som till största delen komma utifrån. I forntiden voro, som bekant är, Toledos klingor högt värderade och skickades till försäljning öfver hela kristenheten. Den närvarande fabriken är en vacker, modern byggnad, belägen utanför stadens vallar på en slätt, stötande till floden, med hvilken den sammanhänger genom en liten kanal. Man säger att Tajos vatten och sand äro väsendtliga för klingornas riktiga härdning. Jag frågade några af de förnämsta arbetarne derstädes om de nu för tiden kunde tillverka vapen, jemngoda med forntidens, och huruvida ej hemligheten gått förlorad. Ca! sade de, Toledos klingor voro aldrig någonsin så goda, som de, hvilka vi dagligen tillverka. Det är löjligt nog att se fremlingar komma hit, för att köpa gamla svärd, af hvilka största delen äro bara skräp och aldrig gjorda i Toledo, men för dessa vilja de gifva en stor summa, under de skulle pruta på två dollar för denna juvel, som förfärdigades i går,, hvarvid en af dem lemnade mig en värja af medelstorlek. Ers excellens tyckes hafva en stark arm, försök dess härdning mot stenmuren — stöt kraftigt och frukta ej., Jag har en stark arm och körde spetsen med min yttersta styrka mot graniten; min arm kastades kraftlös mot axeln af stötens häftighet och var alldeles förlamad under nära