Aftonbladet – 1 augusti 1854, sida 2

ch afskydde tanken på att utgjuta blod. Han sar dessutom icke af carlistiska åsigter, ty inder sina studier hade han läst böcker, skrifna ör lång tid tillbaka af -mina landsmän, om eepubliker och frihet och menniskans rättigheter, så att han var mycket mera böjd till det liberala än det carlistiska systemet. Han afböjde dearföre Don Carlos anbud, hvarpå illa hans slägtingar öfvergåfvo honom, under let de liberala jagade honom från det ena stället till det andra som ett vildt djur. Slutligen sålde han litet egendom, som han ännu hade qvar, och med de penningar han fick derför, kom han till detta aflägsna ställe, der ingen kände honom och der han har bott flera månader, på det mest melankoliska sött, med intet annat nöje än det han kan finna i några böcker och att emellanåt jaga unghare med sin pudel. Han bad mig om råd, men jag hade intet att gifva och kunde endast gråta med honom. Slutligen sade han: kära Antonio, jag ser att ingen hjelp finnes. Du säger att din herre är der nere, bed honom dröja tills i morgon och vi skola skicka efter Bickorna i grannskapet och efter en violin och en säckpipa och vi skola dansa och kasta bort bekymren för ett ögonblick. Derpå sade han något på gammal grekiska, som jag knappast förstod, men hvilket jag tror var likbetydande med: låt oss äta, dricka och vara glada, ty i morgon skola vi dön. Eh bien, mon maitre, jag sade honom att ni var en allvarsama herre, som aldrig tog sig något nöje och att ni hade brådtom. Derpå oret han åter, omfamnade mig och tog farväl af mig. Och nu, mon maitre, har jag berättat er den unge mannens historia, Efter en lyckhg resa till Madrid, midt genom carlistiska ströfkårer, och ett kort vistande derstädes, under hvilken tid jag lät öppna