Aftonbladet – 29 juli 1854, sida 3

Sockerfrågan. Uti den mycket omtvistade frågan om sockertullen, hvilken långt ifrån ensamt innebär ett industrielt intresse utan måhända ännu mer ett financielt och statsekonomiskt, hafva vi fått emottaga en insänd promemoria för hvilken hkväl utrymmet nekar plats, men derutur vi meddela följ. uppgifter och sifferförhållanden: Om tullen å toppkandikakoch krosssocker nedsättes till 4 sk. pr , så skulle — med hänseende dertill att från Norge hit importeradt socker endast drager half tull, samt norska fabrikanten vid export, genom högre drawback under påföljande tre år åtnjuter en premie af 57, rst. — raffineradt socker kunna från Norge hit införas för I sk. 63, rst, då svenska fabrikanten för I råsocker betalar 2 sk. 3 rst. pr I ). Det norska fabrikatet skulle således draga en direkt tull at nära 9 rst pr B lägre än den råvara, som den svenska fabrikanten har att använda. Ställes jemförelsen emellan fabrikaterna å ömse sidor, blir förhållandet ännu ofördelaktigare för Sverge, emedan, då det svenska fabrikatet, efter ett å ömse sidor antaget rendement af 75 raffinerad vara af 100 råsocker, erlägger i tull 3 sk. pr , så skulle det norska sockret hit kunna importeras mot I sk. 67, rst. pr , således nära hälften lägre än hvad den svenska fabrikanten har att betala i tull. Svenska statsverket skulle jemväl genom en dylik tullnedsättning lida en betydlig förlust. Ty då den svenska fabrikanten betalar för : 0U råsocker i tull å 2 sk. 3 rst. per T— 225 sk. och den norska erlägger för 75 raffineradt socker 2 sk. — 150 sk. och för 25 I sirup I 25 175sk. uppstår en skillnad at 50 sk. ) De additionela afgifterna, som äro ä ömse sidor ungefär hka, hafva icke blifvit beräknade.