Aftonbladet – 28 juli 1854, sida 2

mitt enda hopp att då jag dör, jag skall blifva begrafven der borta. Och han pekade tvärt öfver Manzanares, der på sluttningen af en vacker kulle de hvita murarne af Campo Santo eller Madrids allmänna kyrkogård lyste på afstånd 1 solskenel. Han var en man af utomordentlig glädtighet, och ehuru han knappast kunde läsa eller krifva var han dock ingalunda obekant med verld.ns vägar; hans kännedom om individer var intressant och vidsträckt, och få personer gingo förbi hans stånd, med hvilkas namn. garakter och historia han ej var bekant. Detta herrskap, sade han och pekade på en präktigt klädd herre och fru, som hade stigit ur en vagn och nu kommo arm iarm öfver träbron, följda af två betjenter; detta herrskap år infauten Francisco Paulo och hans gemål neapolitanskan, syster till vår Christina. Han är en mycket hederlig person, men hvad hans gemål angår — vaya — den värsta grälmakerska i Madrid; hon kan säga carrajo med den sämsta forbonde på La Mancha och det med riktigt eftertryck och det riktiga uttalet. Tag ej af hatten för henne, amigo — hon har hvarken skick eller artighet — jag helsade en gång på henne och hon brydde sig ej mer om mig, än om jag icke varit hvad jag är, en Asturier och en adelsman, af ädlare blod än hon sjelf. God dag, sennor don Francisco. Gue tal (hur står det till? Mycket vickert väder — vaya su merced con Dios. Dessa tre karlar, som nyss stannade här för utt dricka vatten, äro stora tjufvar, verkliga fängelsets söner; jag är alltid artig mot dem, ty det ginge ej an att vara i ovänskap med dem; de betala mig eller ej allt efter som det behagar dem. Jag har baft ledsamhet för deras skuld: för ungefär ett år se:an röfvade le en person ett litet stycke nedanför den andra bryggan. I förbigående råder jag dig, yroder, att ej gå dit, såsom jag tror du ofta vör; det är ett farligt ställe. De röfvade och misshandlade en herre, men hang broder, som var en escribano, uppspårade dem snart och arresterade dem; men ett vittne fattades ho