STOCKHOULR, cen 28 Juli Den öppna frågan. Denna benämning har Svenska Tidningen gifvit åt den vigtiga frågan, huruvida Sverges volitik möjligen må bjuda detta land att akivt deltaga i kampen mot Ryssland; och då regeringen icke ännu derom fattat, åtminstone cke ku gjort, sitt beslut, tilltror sig den mianteriela t dnirgen att d ruti hava sin talan ippesn, och har i anlednirg deraf begagnat lfället att utgjuta sitt hjertas tankar röraide i tta, utan tvivel det vigt geste ämne, som ör närvarande Kan blifva föremål för diskussion. Vi vilja till en början betrakta den synpunkt, frän hvilken vår värda kollega utgår ör besvarandet af frågan. Ken det då visas, att denna synpunkt är fullkomligt oriktig och wlka mer än lofigt enf.lg från entidving, som i de utrikes angelägevh t rna hittills anagt cn så myndig mästrereton, så torde d t bbfva nödgt att återremittera ärendet till ny 5 handling af Sv. T., innan iman på dess utlåtande grundar ett afgörande domslut. Vi vlja försöka en dytik analys af den med så mycket anspråk på politisk visdom erfattade uppsatsen, hvilken derjemte hat len äran att af sjifva det officiela bladet rhålla dt videtur att vara väl skrifven och ver rundansvärd. Vi vilja icke upprepa. — sä yttrar sig Sv. T.— hvad vi flera gånger förut hafva sagt om det äfvenvtyrliga i ett fredsbrott, som lemnar oss ett halft ir alldeles ensamma nära en magt, mot hvilken uropas två öfriga förnämsta stiter, England och Frankrike, öfverallt söka sig om efter förbund, för utt kunna bekämpa den med framgång. Den stat, som de tillsammans, under sommaren, icke kunna verksamt skada, den skola vi, under vintern, öfverlemnade åt oss sjelfve, gå till mötes i Finland? Ja, i skola göra det, om nöd och ära dertill tvinga, helst om vi hafva sskerhet att dersid kunna något vinna och kunna behålla hvad vi erhålla; men at si lättsinnigt, som nu är i fråga, utan sanuolikhet om någon fördel, endast för andras skull, kasta oss i ett sådant företag, hvaruti vi kunna äfventyra mera, än de krigslustige, de må stä högt eller lågt, kx mna ana, det skola vi afräda, så länge frägan ännu är Öppen. S.kert finner läsaren vid första ögonkastet på detta resonremang, att hela den förutsättang, hvarpå det hvilar, den nemiig n, att Sverge skulle, helt och hållet ensamt och öfverlemnadt åt sig sjelft, äfventyra ett fredsbrott, är fullkomligt falsk. Ty hvem har någonsin satt i fråga att Sverge ensamt skulle kasta sig in i krig emot Ryssland? Eller att, sedan Sverge förklarat kriget, det skulle öfvergifvas f England och Frankrike, som börjat detsamma och inbjudit Sverge att deri deltaga? Om deremot satsen uppställes sådan den bör vara, eller att, sedan engelska och franska sjömakterna begagnat sommaren för att förstöra Rysslands handel och öppna kuststäder och sannolikt äfven en och annan af dess befästade platser; sedan landet sålunda blifvit utmattadt och det ädla finska folket — om än icke de väl födde rys:a embetsmännen i inland — fått erfara hur sött och ljufligt, och isynnerhet buru betryggande det är, att belinna sig under den ortodoxa ryska czarens nådiga spira och beskydd, dessa båda stormakter, för en invasion till lands i Rys-land eller Finland, disponera en truppstyrka af 40—50,600 man samt för förstärkving af sin armåe begära Sverges biträde med 50 —40,000; — då fröga vi om icke ställningen blir i högst väsendtlig mån förändrad, ja alldeles motsatt den, Sv. Tidn. förespeglar? Icke heller se vi det just vara ovilkorligen nödvändigt att den allierade svensk-engelsk-franska armden skulle behöfva göra cn vinterkampanj i Finland, Ett så vidtutseende krig, som det nu började, torde väl, i trots af sjelfva Sv. Tidu:s diplomati, kunna räcka öfver nästa vinter och, som det