Aftonbladet – 25 juli 1854, sida 3

tog honom såsom vår vägvisare till Luarca, hvarpå han lemnade oss och lofvade att vara tärdig med sin häst klockan åtta följande morgon. Pa den utsatta timmen infann sig ätven Martin af Rivadeo med sin häst. Det var ett magert, dystert djur, icke mycket större än en mulåsna; Martin påstod att det var den bästa häst i hela Spanien. Det är en upprorisk häst,, sade han. Då carlisterna kommo hit blef den lam och de lemnade den efter sig och jag köpte den för en dollar. Den är likväl ej nu lam, såsom ni snart skall få se.n Vi hade nu uppnått hafsviken, som skiljer Gallicien från Asturien. En båt låg ungefaärligen tre alnar från stranden och väntade på att föra oss öfver. Till denna gick Martin med sin häst och sedan han gifvit till ett uppmuntrande rop sprang djuret utan tvekan öfver mellanrummet i båten. ? Jag sade eder att han var en focciosa, sade Martin; blott en karlisthäst kunde göra ett sådant spring. i Vi stego alla i båten och foro öfver viken, som är på detta ställe nära en mil bred, till Castro Pol, den första staden i Asturien. Jag red nu på karlisthästen, under det Antonio följde på min egen häst. Martin visade vägen, utbytande skämt med hvar person han mötte, och emellanåt upplifvande oss med en extemporerad sång. Vi voro nu i Asturien, och redo omkring kl. 9 genom den lilla fiskarstaden Navias. Landet på andra sidan Navias var vildt och ödsligt, och vi fortsatte genom detta vär resa, tjlls vi uppnådde Barallas pass, som ligge; vid sidan at en hög mur at klippor, hvilka på afständ synas hafva ljusgrön firg, ehuru alldeles utan vextlighet af något slag, Detta pass,, sade Martin af Rivadeo, har ett mycket däligt rykte, och jag skulle ej