MH Bremers arbete visar oss på hvarje sid den skärande kontrasten mellan sådana rege ringsåsigter och cen inom de sedliga lagarn nästan alldeles obegränsade fördel som de nordamerikanska statsväsendet lemnar hvarj individ, att ordna sina egna angelägenhet och tillsammans med sina medborgare ordn kommunens ach det allmännas. Främst oc starkast visar oss författarinnan denna frih på det andliga området. Statens och kyrkan absoluta oberoeude af hvarandra daterar si Jer, såsom man vet, från Jeffersons tid, hvil ken, sjelf snarare en rationell tänkare än e positiv kristen, först afskaffade statskyrkovä sendet i Virginien, mera af intresse för de allmänna friheten än för den positiva kristn dogmen, ehuru följderna varit i lika hög gra fruktbärande för båda delarne. I Förenta Sta terna fanns det ingen herrskande och i sta tens intressen intrasslad kyrka, men deremo en mängd kyrkor som voro vana vid ömse sidig fördragsamhet. Ej heller fanns det nå gon särskild presterlig kast eller prebendarier som voro godsinnehafvare och bildade ett sär skildt stånd inom nationen. Här fanns såle des hos den absoluta religionsfrihetens vän ner intet skäl till politisk hätskhet mot kyr kan eller det andliga ståndet, medan de ame rikanska kyrkorna å sin sida icke heller be höfde sätta sig på tvären mot tidsandan oci stämplas såsom politiska partichefer, då de icke hade några privilegier att försvara eller be. gråta. Man beslöt sig att lefva under. frihe tens välde, och med hvarje dag lärer erfaren. heten, att gudaktighet, dygd och kristlig ord: ning 1 denna frihet först funnit sin rätta och fruktbaraste jordmån. Den åsigt vi här uttalat är ej mera inskränk till Amerika eller det radikala partiet i någrs europeiska riken, utan den börjar fast me ingå i hela den bildade verldens enhälliga öfvertygelse. Såsom ett bevis derpå anföra vi här hvad en katolik hr E. Laboulaye, som i Journal des Debats, — en tidning som genom sin vördnad för makten och det bestående i alla dess former ej kan misstänkas för några rabulistiska fallenheter — nyligen anmält mll Bremers arbete, härom yttrar. Denna politiska skiljsmässa och kyrkornas dermed förbundna inre frihet, säger nämnde författare, vhar medfört lika märkvärdiga, som föru! oberäknade följder. Från det ögonblick, dö de troende allena hade att sörja för upprätthållandet af sin gudstjenst och uttalandet at sin bekännelse, har en hvar fattat det mest lefvande intresse för sin religion, har en hvar gjort sig till apostel, har en hvar tillika, genom en naturlig verkan af all rätt förstådd frihet, i samma mån högre aktat andras friheter, ju månare han var att häfda sin egen. Deraf detta märkvärdiga fenomen i Amerika, der hvarje kyrka är lika full af ifver för sin egen sak som lifvad af oinskränkt tolerans. Utom katolicismen, som till följe af sin grundsats bildar ett orörligt och exklusift samhälle, har mellan de särskilda protestantiska församingarne uppstått ett i sanning broderligt band. Då man i bekännelsernas mångfald endast finner en naturlig verkan af den menskliga orsanisationens olikhet, så vet man ingenting om det så kallade teologiska hatet, och utan utt allt för strängt se på symbolen, fördrage: nan lätt med hvar och en, som öfverhufvud ir relisiös. Menniskokärleken vinner på denna .ndrägt lika mycket som den dogmatiska ofelarbeten måhända förlorar. Detta är den reigiösa förvandling som mången ensidigt konessionell icke begriper, men som hänryckt len icke så ensidiga mll Bremer, hvilken ned sina amerikanska vänner högt öfver stenoch träkyrkor ställer det osynliga tempel, warest alla välsinnade menniskor förena sig Christi namn. 5) Denna gemensamma verksamhet har gjort inderverk af menniskokärlek : missionssällskapen, själavården för de fattiga, fängelseeformen och nykterhetssällskapen. Ingenstäles är Jikväl det kristliga sinne, som genomränger det amerikanska samfundet, synbarare in i den institution som utgör Förenta Staernas makt och ära, vi mena deras skolor. Ios oss katoliker är det företrädesvis hjertat, om leder oss i religiösa handlingar. Hvad eligionen hos oss hufvudsakligen inskärper r, välgörenheten. Den förer våra rikaste och örnämaste qvinnor till den fattiges sjuksäng ch dödsbädd. I Förenta Staterna anstränger nan sig långt mer att förebygga eländet än nildra det, och då religionsbekännelsens naur och vanan vid friheten der låta individens nakt och ansvarighet starkare komma i daen, så bemöda sig fromma kristne, liksom tatsmännen, att utveckla och stärka indiviualiteten. :Deraf dessa söndagsskolor, hvari jen rikare och mera upplysta hälften af amhället meddelar religiös och moralisk ndervisning åt den andra hälften, deraf jenna de genom rikedom och talent utmärkaste männers religiösa hänförelse för skoloras förökande och utvidgande af deras verk) En som kallar sig svensk prest i Amerika, sjelf affälling frän sin ursprungliga bekännelse, har visat sin tacksamhet mot den utmärkta frikostighet och kärleksfullhet hvarmed amerikanare af alla konfessioner gyvnat och understödt honom och hans församling, genom att bär i landet utösa de gröfsta och sanningslösaste af den officiella prelaturen och dess trälar applåderade smädel-er mot Nordamerikas religiositet. fräckt pästående att de olika kyrkornas nit endast är ett lumpet brödkif, och dermed omedvetet röjande väsendet af sin egen s. k. presterligbet. Denne äreförgätne man har i Amerika blifvit af allmänna rösten tillrattavisad såsom ban förtjent; men det är emellertid i hög grad tillfredsställande att en ädel och snillrik qvinna, som genom sitt kön stär öfver och utom lycksöke riet och genom sin karakters renhet står öfver och utom den politiska macchiavellismen, gifvit ett sannare och mera häccsinnadt vittneshörd om det reli