Aftonbladet – 25 juli 1854, sida 2

EN BIBELKOLPORTÖR SPANIEN) Hvar äro vi nu?, frågade jag vägvisaren. lå vi gingo öfver en otymplig bro i djupet vf dalen, nere uti hvilken en bäck, uppsvälld af regnet, brusade och skummade. t Coisa Doiros dalv, svarade han, och det är mitt råd att vi stanna här i natt och icke våga oss a bland dessa berg, genom hvilka vägen går ill Viveiro, ty så snart vi kommit in bland im, adios! jag skall gå vilse, hvilket skall litva olyckligt för oss alla. Finnes någon by nära 2, Ja byn är rakt framför oss och vi äro der på ögonblicket. Vinppnådde snart oyn, som läg mellan några stora träd vidinsängen till ett pass, som förde upptill berseu. Antonio steg af och gick in 1 två eller e af kojorna, men kom genast ut, sägande: i kunna ej stanna här, mon maitre, vtan t blifva uppätna af ohyra; vi kunde heldre ra ibland bergen, än på detta ställe; hvaren eld eller ljusfinnes i dessa kojor och regnet stömmar in genom taken. Vägvisaren vägrade dock att gå vitare. Jag kunde snappast hitta vid dagsljuset bland dessa bergn, krek han förtrytsamt, ,mycket mindre under ratten bland storm och bretima.o Vi skaffade bss något vin och mMaisbröd från en af kojorna Under det vi åto detta, sade Antonio: mon muitre, det bista vi kunna göra i vår närvande belägenhet är att leja någon karl från una by, som förer oss gesom bergen till a i de ställe, ira fukt . a sängar ton? h om vi ga Ossi halmen med städer skole vt sk ap irvar 1 pa Halson. var narvaramde vägvisare Uugu 156, 158, 169, 161 och 163--168. So Ta oss en galliCISK teber ) Se A.B. Jå I