Aftonbladet – 25 juli 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 25 Juli. Den snart tilländalupna engelska parlanentssessionen har icke bragt stora resultater afseende på lösningen af de många inre reormfrågor, som så länge stått på dagordninsen i detta land. Att man känner sina förnoppningar i flera hänseenden svikna, kan sluas af en artikel i Times, i hvilken blard annat yttras: Sessionen är nu nära sitt slut och hvarje lag, som f.rflyter, låter oss alltmera smärisamt känna den ringa praktiska nytta, som den istadkommit efter så många spilda timmar, så många tal, så mycken split och en sådan oändlighet af förslag. Politici kunna tvista om, hvilket af de stora partierna dessa misslyckade försök skola ti lskrifvas. Oppositionen kan förebrå ministeren att ha kommit med outförbara förslag, och ministeren ganska väl vedergälla detta med att säga: oppositionen har lagt hinder i vägen för de goda förstagens antagande. Det är likväl tydligt att hvardera partiet öfverdrifver det andras fel och att en djupare och mera genomgripande inflytelse finnes, än den som utöfvas af endera partiet. Det är parlamentet sjelf, som synes hafva största skulden. Underhusettyckes vara besatt af en ande, som synes lofva blott föga godt för framgången af en nyttig och praktisk lagstiftning. Liksom en sjuk mans föda, betraktas hvarje sak, vändes, vrides och förkastas, Det finns ett begär att göra något och en motvilja att göra det när tiden dertill kommer. För den nuvarande sessionen äro omfattande reformer alltför stora, små alltför ringa, medelmåttiga alltför likgiltiga. Vi lefva i en ändlös uppskofstid. Frågorna hopa sig, emedan allvarlig vilja att göra ett slut på dem icke finnes, och missbruk, som för några år sedan icke vågade spå sig sjelfva tolf månaders lifstid, förnya plötsligen sin ungdom och emotse en lycklig framtid, full at fördel och orubbadt lugn. Reformen af de andliga domstolarne, förbättringen af lagen om skiljsmessa, undantags, domstolarne — dessa och många andra frågor af samma vigt ligga i en dödlik slummers Förlidet år nödgades vi omtala huru litet som var gjordt för reformbillen. I år förnya vi samma klagan, utan att kunna beledsaga den med en lysande förteckning på gagneliga lag förslag i andra afseenden. Sessionens anseende har ovedersägligen sjunkit, och cn blifvande historieskrivare skall säga, att stilles ståndet i våra förbättringar hemma bäller jemna steg med energien i vära yttre företag. Vi fästa uppmärksamheten på denna sak, emedan vi mycket frukta att midt under de goda förslagens skeppsbrott och undergång, hvartill denna session varit vittne, blott få af de ringare skola hinna i land. Den parlamentariska sjöns vågor likna bafvet, som omgifver Kronstadt — alltför grunda för att bära den tunga börda som ministrarne pålagt dem; men vi boppas att lagstiitnivgens allt mindre och mindre anspråkstulla flottilj skall mellan skär och bankar lyckligt komma in till den bestämda hamnen. Dut första förslag, som vi ville bedja underhuset taga under benäget öfvervägande, är en bill, som är framlagd af staden Londons syndikus och som har till syfte att befria rättsskipningen från uppskof och hufvudstadens invånare från den mest onsttiga pliga: en storjury. Förslaget ör omgifvet af alla möjliga skyddsmedel, som den största beundrare af det tredubbla förhörssystemet möjligen kunde uttänka. sm År etter år hafva storjuryerna sjelfva gifvit vittnesbörd om det onyttiga i sin tillvaro, och nu är tiden ändtligen kommen att befria dem från de pligter, som icke bafva bättre motiv än ett slafviskt vidhängande af forntida fraduioner, och den önskan, som så tydligen