Aftonbladet – 24 juli 1854, sida 3

Jag. Ursäkta mig, ni talade om någon stor person. Alcalden. Den store Baintham. Han som stiftat lagar för hela verlden. Jag hoppas att nom kort se dem antagna i detta vårt olyckliga land. Jag. Ack, ni menar Jeremias Bentham, Ja, en mycket märkvärdig man i sitt fack. Alealden. I sitt fack! I alla fack. Det mest omfattande geni, som verlden någonsin frambragt: — en Solon, en Plato, en Lope de Vega. Jag. Jag har aldrig läst hans skrifter. Jag tvifiar ej att ban var en Solon och som m säger en Plato. Jag hade likväl knappast kunnat tro att han kunde såsom poet anses täta med Lope de Vega. Alealden, Huru förvånande! Jag ser att ni i sanning, ehuru en epgelsman, känner ingenting af hans skfifter. Nå, här är jag, en simpel alealde i Gallicien, men jag har alla Bainthams skrifter på denna bokhylla och jag stud. rar dem natt och dag. Jag. Ni känner utan tvifvel engelska språket. Alcalden. Ja. Jag menar den del af detsamma, som inneh illes i Bainthams skrifter. Jag är i sanning mycket glad attse en landsman till honom i dessa Göthiska ödemarker. Jag förstår och värderar edra motiver att besöka dem; ursäkta den oartighet och grofhet, som ni har mött. Men vi vilja försöka att godtgöra den. Ni är i detta ögonblick fri, men det är sent; jag måste skatia er et rum för natten. Jag vet ett helt nära, som just skall passa för er, Låt oss begifva oss dit genast. Stanna, jag tycker jag ser en bok i er hand. Jag. Nya Testamentet. Alcalden. Hvad för en bok är det?