lade han på tröskeln och föll. Han reste sig likväl upp och började dundra på porten med kolfven af sin musköt. Hvem är det? frågade slutligen en mild qvinlig röst på galliciska. El valiente de Finisterra, svarade Antonio, hvarpå porten blef uppläst och v: sågo framför oss en ung, mycket vacker qvinna med ett ljus i handen. Hvad förer er bit så sent, Antonio? frågade hon. Jag medför två fångar, mi pulida! svarade Antonio. Ave Marial utropade hon; jag hoppas de ej skola göra oss något ondt. För den ena svarar: jag, men hvad den andre angår så är han en nuveiro och har sänkt flera skepp än alla hans bröder i Gallicien. Men blif ej förskräckt, min sköna,, fortsatte han, då flickan gjorde korstecknet; tillstäng först orten och för mig sedan till alcalden. Jag har mycket att säga honom. Porten stängdes och Antonio följde den unga flickan, under det han bad oss stanna på gården, uppför en stentrappa, och vi stodo qvar i mörkret Etter för:oppet af ungefir en qvarts timma sågo vi åter ljuset lysa i trappan och der unga fiickan kom ned. Hon gick fram till mig och förde ljuset nära mitt ansigte, på hvilket hon såg mycket uppmärksamt. Efter en lång granskning gick hon till min vägvisare och sedan hon ännu mera noggrant besett honom, vände hon sig till mig och sade på sin bästa spanska: Senor Caballero, jag lyckönskar er till er betjent. Han är den skönaste moz0 i hela Gallicien. Vaya! om han hade blott en rock på sig och icke gick barfota, skulle jag med ens: taga. honom till min novio, men jag bar olyckligtvis gjort ett löfte, att aldrig gifta mig med en fattig man, men endast med en. som har en tung börs och kan köpa vackra kläder åt mig. Jaså, ni är en OCarlist, förmodar jag? Voy! Jag tycker ej om er sämre