Aftonbladet – 24 juli 1854, sida 1

STOCKHOLM, ien 24 Juli. Dagens norska post medför den underrätelsen, att storthinget med stor pluralitet beslutat, att rissståthållareembetet i Nurge skall upphäfvas. Af den diskussion, som föregick detta beslut, visar det sig, att i det hela alla voro ense derom, att detta embete vore obehötl:gt och onyttigt samt at det borde upphöra. Den minoritet, som röstade emot förlaget, bekämpade detsamma icke uti realite:en, utan endast till följe af politiska konsiderstioner, emedan den dels ansåg det icke vara i sin ordning att en reform i detta hänseende utginge från storhingets initiativ, dels trodde att riksståthållarevärdigbetens afskaffande skulle väcka missnöje i Sverige. Hvad det sistnämnda af dessa argumenter angår, så synes det oss som skulle de, hvilka framställt letssmma och blard hvilka vi räkna flera af storthingets utmärktaste förmågor och af oss högt aktade personer, såsom Schweigaard, Daa, Birch-Reichenwald m. fl., sväfva i en icke obetydlig villfarelse om allmänna stäim-, ningen i Sverige. Man får icke bedöma denna -fter yttranden af en eller annan skribent, som illsicke fölst med tidens utveckling, utan enlast lefver i reminiscenser från den tid, då ett allmännare missnöje med unionen af lätt begripliga skäl existerade och då det var mode och patriotism att vid hvarje gifven anledning fara ut emot Norge. Tänkesättet har i detta fall undergått en betydlig förändring; man önskar visserligen, att de unionella förhållandena måtte ordnas på ett bättre sätt, men endast till båda de förenade rikenas ömsesidiga fördel och utan intrång på någonderas politiska sjelfständighet och nationalitet. Under nuvarande förhållanden skall den svenska allmänheten utan tvifvel endast finna det ganska naturligt och lofvärdt att den norska folkrepresentationen wttalar sin önskan om afskaffandet af en kostsam sinekur, som icke står i någon harmoni med öfriga norska statsinstitutioner, utan endast kan tjena till att väcka en falsk förmodan om ett provinsielt beroende, som icke eger rum, och hvilket sken lika litet bringar Sverge som Norge nåzon nytta. Genom afskaffande af denna post upphäfves visserligen äfven konungens rätt att åta en svensk man bekläda det högsta emhete i Norge; men då denna rätt numera kan anses såsom in praxi död och maktlös, och iIdrig mera kan komma att begagnas, då densamma icke är till det ringaste gagn för -verge,. och då bestämmelserna i afseende härpå icke äro inrymda i riksakten, som bestämmer de förenade rikenas inbördes förhållanden, utan endast i Norges egen grund:ag, kunna vi icke inse att något rättvist klander kan drabba storthinget för ett beslut, ll stöd för hvilket det med tillför-igt kan iberopa hela nationens allmänna mening. Denna reform skulle bli utan allt inflytande på de unionella förhållandena, hvilket äfven de svenska ledamöterna i unionskommitteen lära hafva till fullo erkännt.