Aftonbladet – 22 juli 1854, sida 3

ten Don Carlos, och tror att jag är denne sednare, så kan jag endast svara det, att ni knappast kan tala allvarsamt. Ni kunde lika såväl påstå att den der stackars mannen, min vägvisare, som jag ser ni gjort till fånge, är hans brorsson, infanten Pon Sebastian. Alcanden. Se, ni har förrådt er sjelf; det är just denne vi tro honom vara. Jag. Det är sannt att de äro båda puckelryggiga, men huru kan jag vara lik Don Carlos? Jag ser ej ut som en spanjor och är nära en fot längre än pretendenten. Alcanden. Detta gör ingenting till saken; ni bär många under röjor på er, hvarigenom ni förkläder er och synes lång eller kort, allt efter som det behagar er. Detta sista argument var så slående, att jag i sanning hade intet att svara derpå. Alcealden såg sig omkring i triumf, liksom ban hade gjort någon märkvärdig upptäckt. Ja, det är Calros, det är Calros, ropade hopen vid dörren. Det är bäst att skjuta dessa män på ögonblicket, fortsatte Alcalden; om de icke äro de två pretendenterna, äro de visserligen två af de upproriska., Jag är ingalunda viss på att de äro det ena eller det andran, sade en grof röst. Finisterras justicia vände sina ögon i den rigtning, hvaritrån dessa ord kommo, och så gjorde äfven jag. Våra blickar hvilade på den person som höll vakt vid dörren. Han hade ställt mynningen af sin musköt på golfvet och stödde nu sin haka mot kolfven. Jag är ingalunda viss på att de äro det ena eller det andra, upprepade han och gick framåt. Jag har betraktat denna man, — han pekade på mig — och hört på, under det han talade, och det synes för mig att han efter allt utseende är en engelsman; han har just deras blick och röst. Hvem känner engelsmännen hättre än Antonio de la Trava, och hvem har mera rätt än han? Har han icke seglat på deras skepp, har han. icke ätit deras bröd och stod han ej bredvid Nelson, då han blef skjuten ? (Forts.)