Aftonbladet – 22 juli 1854, sida 2

För båda, Gud vare lof,, sade mannen, som var en atbletisk figur utan skor och strumpor. Varen goda och stigen in, mina berrar; vi kunna herbergera både er sjelfva och er cavalgadura.s Vi trädde in i chozan, som bestod af tre afdelningar; i den första funno vi halm, i den andra boskap och mulåsnor och i den tredje familjen, bestående af mannens, som släppt in oss, fader och moder, hans hustru och barn. Ni är en catalonier, sennor caballero, och reser till edra landsmän i Corcuvion,, sade mannen på temligen god spanska. Ah, j iren ett dugtigt folk, ni catalonier och vackra etablissementer hafven j på Galliciens kuster; ledsamt att j fören alla penningar ur lanlet.n I intet afseende hade jag ej det ringaste mot att gå för en catalonier och jag tyckte nästan om att detta vilda folk skulle tro att jag hade mägtiga vänner och landsmän i grannskapet, som kanske väntade på mig. Jag oynnade derföre deras misstag och begynte med en skarp catalonisk brytning tala om Galliciens fisk och den höga tullen på salt. Min vägvisares öga riktades på mig för ett ögonblick med ett besynnerligt uttryck, ill hälften allvarsamt till hälften vanvettigt; man sade likväl ingenting men klappade sitt ben som vanligt och vidrörde med ett språng hästan kojans tak med sitt grotteska hufvud. Jag fick nu veta att vi ännu hade två långa mil till Corcuvion och att vägen gick öfver red och berg och var svår att finna. Vår värd frågade om vi voro hungriga och framog, sedan han fått jakande svar, ett dussin igg och något fläsk. Under det vår aftonnältid kokades, börjades ett långt samtal nellan min vägvisare och familjen, men som let fördes på galliciska, försökte jag förgäfvets förstå det. Jag tror likväl det mest rörle trollpackor och trolldom, emedan estadea ;fta nämndes. Efter aftonmåltiden frågade ag, hvar jag kunde få ligga, hvarpå värden ekade på cn lucka i taket, sägande att der uppe