Aftonbladet – 22 juli 1854, sida 2

EN BIBELEOLP ORTOÖR 1 SPANIEN) Ingen annan synes finnas för oss, kapten, svarade mannen, låt oss klättra uppför den och då vi hafva kommit till toppen, skola vi kunna se hafvet, om det är i grannskapet., Jag steg af mulåsnan, ty att rida uppför en sådan brant i sådant mörker hade varit en galenskap. Vi klättrade upp i en linie, vägvisaren först, derpå mulåsnan med sitt hufvud som vanligt på sin herres skuldror, hvilken den syntes passioneradt älska, och jag som utgjorde eftertruppen, gripande med venstra handen i mulåsnans svans. Vi stapplade många gånger och föllo mer än en gång omkull; en gäng rullade vi till och med alla tillsammans utför kullens sida; dock uppnådde vi efter ungefär tjugo minuter toppen och sågo omkring oss, men intet haf var synligt: en svart oändlig hed syntes utbreda sig på alla sidor. Här få vi taga vårt qvarter tills i morgon,, sade jag. oo Hastigt grep vägvisaren min hand: der är låme, sennoro, sade han, der är låmep. Jag gåg i den riktning han pekade och sedan jag en stund ansträngt mina ögon, trodde jag mig märka djupt ned och på något afstånd ett svagt ljussken. Det är hime,, ropade vägvisaren, och det kommer från en chozas spis! Sedan vi nedstigit utför höjden, famlade vi omkring en god stund, tills vi slutligen befunno-oss i midten af omkring sex eller åtta svarta kojor. Knacka på dörren till en af dessa, sade jag till vägvisaren, och fråga folket, om de kunna härbergera oss under natten. Han gjorde så och en man syntes genast, bärande 1 handen en lågande eldbrand. Kan ni gifva en cavalheiro skydd för natten och estadga? sade min vägvisare. ) Se A.B. ja 155, 156, 158, !69, 161 och 163--166.