Aftonbladet – 22 juli 1854, sida 2

vore en vind, der jag kunde sofva för mig sjelf och hafva ren halm. Af nyfikenhet frågade jag om ett sådant ting som en säng fanns 1 huset. Nej, svarade mannen; ej eller närmare än i Corcuvion. Jag har aldrig legat i en sådan under hela mitt lif ej eller någon af min familj; vi sofva rundt omkring spiseln eller bland halmen med boskapen., Jag var en för gammal resande för att beklaga mig, gick med tillhjelp af en stege upp på vinden, som var temligen stor och nästan tom, och med min kappa under mitt hufvud lade jag mig ned på golfvet, som jag af flere orsaker än en, föredrog framför halmen. Jag hörde familjen tala på galliciska en lång stund och kunde se skenet af elden genom golfvets springor. Rösterna upphörde dock småningom, elden slocknade; jag slumrade in, spratt till, slumrade åter, och föll slutligen i en djup sömn, ur hvilken jag först väcktes af tuppens andra galande. Corcuvion — Arresteringen — Carlos Rey — Den store Baintham. Det var en vacker höstmorgon, då vi lemnade chozan och fortsatte vår resa till Corcuvion. Jag tillfredsställde vår gäst genom att gifva honom ett par pesetas, och han bad mig såsom en ynnest att om vi på vår återresa toge denna väg och blefve öfverraskade af natten, vi åter skulle taga in under hans tak. Derefter skyndade vi åter hastigt åstad på svåra sidovägar och gångstigar. Efter ungefär en timma erhöllo vi en utsigt öfver hafvet och förda af en gosse, som vi funno på heden vaktande några få, eländiga får, styrde vi vår kosa mot nordvest och uppnådde slutligen toppen af en kulle, hvarest vi stannade en stund för att betrakta den utsigt som öppnade sig framför oss. Det var icke utan orsak Romarne gåfvo namnet Finisterra (jordens slut) åt denna trakt. Vi hade anlärdt till just ett sådant ställe, som jag i min barndom hade tänkt mig verl