Aftonbladet – 21 juli 1854, sida 2

oss,. Hvarpå han med ett hopp skyndade hastigt framåt, stannande ibland vid en choza, för att såsom jag förmodade göra förfrågningar, ehuru jag förstod knappast någonting af den rotvälska, på hvilken han tilltalade folket och detta svarade honom. Vi voro snart i ett utomordentligt vildt och bergigt land, klättrande upp och ned för hålvägar, vadande öfver bäckar och sönderrifvande våra händer på buskar, på hvilka ett slags vilda mulbär växte ymnigt; vi stannade ibland för att plocka dem. I anseende till vägens svårigheter kommo vi ej mycket framåt. Mulåsnan följde tätt efter vägvisaren, så nära att dess hufvud nästan vidrörde hans skuldror. Trakten blef vildare och vildare, och sedan vi passerat en qvarn hade vi förlorat hvarje spår efter menniskor. Qvarnen stod i djupet af en dal, beskuggad af stora träd, och dess hjul rörde sig med ett obehagligt och enformigt ljud. Tror du att vi kunna uppnä Corcuvion innan natten ? sade jag till vägvisaren, då vi kommo fram utur dalen på en vild hed, som syntes af nästan gränslös utsträckning. . Vägvisaren. Jag tror icke, jag tror icke. Vi kunna på intet sätt uppnå Corcuvion innan natten, och jag tycker ingalunda om denna heds utseende. Solen skall snart gå ned och om då en dimma uppstiger skola vi möta estadea. Jag. Hvad menar du med estadea? Vägvisaren. Hvad jag menar med estadea? Min herre frågar mig hvad jag menar med estadinha. f) Jag har blott en gång mött estadinha och det var på en hed, liknande denna. Jag vari sällskap med flere qvinnor, och en tjock (dimma kom öfver oss, och hastigt lyste en tusende ljus öfver våra hufvuden i dimman och ett vildt skrik hördes och qvinnorna föllo till jorden ropande estadeal estadea! och jag sjelf föll till jorden ropande estadinha! estadda är de dödas andar,) som ) Inha, vidfogadt ett ord, tjenar som ett diminutivum. Det begagnas mycket bland gallicierna.