Aftonbladet – 20 juli 1854, sida 2

den person jag nyss nämnde följde tätt efte; 08s, frågade jag alquiladorn hvem han var och orsaken hvarföre han följde oss, hvartill han svarade att det var hans tjenare, som skulle följa oss ett litet stycke och derpå återvända. På detta sätt skyndade vi hastig? framåt, tills vi voro nära klostret Esclavitud, stt litet stycke på andra sidan af hvilket han hade sagt mig att vi skulle taga af från landsvägen; men nu stannade ban hastigt och i ett ögonblick stodo vi alla stilla. Jag frågade min vägvisare om orsaken till detta, men er-höll intet svar. Maunens ögon voro riktade på marken och han syntes räkna med den största noggranhet spåren efter oxarnes, mulåsnornas och hästarnes hofvar i dammet på vägen, Jag upprepade min fråga med högre röst, hvarpå han efter en ansenlig paus lyfa. tade något upp sina ögon, utan att dock se mig i ansigtet, och sade att han trodde att jag hyste den tanken att han sjelf skulle ledsaga mig till Finsterra, hvilket, om jag gjorde rå, han var mycket ledsen öfver, emedan saken var alldeles omöjlig, då han var okunnig om vägen och dessutom ur ständ att kunna verkställa en sådan resa öfver ojemn och stenig mark, emedan han ej mer var den man han varit. Dessutom hade han utom allt annat lofvat en herre att följa honom till Pontevedra, och denne väntade i detta ögonblick på. honom. Menp,, fortsatte han, som jag all-. tid önskar uppföra mig som en Caballero mot: war och en, har jag tagit mått och steg för utt förekomma att ni skall derföro blifva uppehållen i eder resa. Denne man,, sade han, yekande på tjenaren, skall åtfölja eder. ian ir den mest pålitliga person och är väl besant med vägen till Finisterra, då ban varit lit flera gånger med samma jaca, hvilken vi rider. Han skall dessutom blifva en an ;enäm följeslagare åt er under vägen, ty han alar fransyska och engelska mycket väl och var varit omkring i heta verlden. Mannen upphörde slutligen att tala och jig ar så förvånad öfver hans illistighet, oförkämdhet och skurkaktighet att en stund tör