Aftonbladet – 20 juli 1854, sida 2

Jag frågade honom om hans lönepretensioner; de voro öfverdrifna oaktadt hans principes dhonneur. Jag fann likväl att han var nöjd att taga hälften. Jag hade icke förr antagit honom än han bemäktigade sig soppterrinen, hvilken nu blifvit alldeles kall, ställde den på spetsen af pekfingret eller rättare på dess nagel, och låtande den göra flere omsvängningar öfver sitt hufvud — till min stora förvåning utan att spilla en droppa — sprang han med den till dörren och försvann och ögonblicket derpå kom han tillbaka med pucheran, hvilken han efter en dylik omsvängning nedsatte på bordet. Derpå lät han sina händer sjunka ned framför sig, lade den ena öfver den andra och stod helt ledigt med till hälften tillslutna ögon inför hela verlden, liksom han hade varit i min tjenst tjugu år. Och på detta sätt började Antonio sin tjenst. Många voro de vilda ställen, tll hvilka han sedermera föl de mig; många de vilda äfventyr, i hvilka han var deltagare. Hans uppförande var ofta i högsta grad besynnerligt, men han tjenade mig modigt och troget Hans like aldrig jag väntar få se.x Kosko bakh Antiön.