Aftonbladet – 20 juli 1854, sida 1

o:dningen, hvarigenom utskottet begått det stora felet art sätta vapen i händerna på motståndarne til! den efterlängtade reformen, redan innan den hunnit genomföras. Man h-de dock af utskottet, som hat sig anförtrodd lös ningen af landets vigtigaste fråga, skäligen bort kunna vänta sig något mera hållning eller åtminstone, om alla betänkiigheter skulle läggas å sido, att det på förhand sökt inbemta huru den ifrågasatta åtgärden skulle af stånden upptagas. Det måste antagas, att utskottet åsyftat att genom sitt förslag bereda bondeståndet en fördel, ty att man, såsom det i bondeståndet yttrades, uteslutande haft för ögonen de större bränvinsbrännarnes fördel bör icke kunna ifrågasättas. Den behandling frågan rönt i bondeståndet visar emellertid att ståndet lika litet är benäget att inviga den nya författningen genom ett undantag, som det varit belåtet med den inskränkning, som skett för bränningar under nästkommande termin. Detta är fullt konseqvent. De talare, som uppträdde under den på riddarhuset i går började men icke afslutade diskussion i frågan, yttrade sig alla emot utskottets betänkande, hvaraf man torde kunna sluta att det äfven der kommer att afslås. Men om utskottet ock haft någon utsigt, att riksstånden skulle antaga utskottets förslag, huru kunde utskottet för. ställa sig att regeringen, som helt nyligen gjort en inskränkning i tiden för bränvinsbränningen under nästa höst, skulle begå den inkonseqvensen att utsträcka bränningen under vintern? Detta skulle naturligtvis icke kunna ske med mindre än att regeringen, med åsidosättande af hvad den kongl. propositionen innehåller om nödvändigheten att minska bränvinskonsumtionen, skulle göra till hufvudsak att åtkomma den statsinkomst, som den förhöjda skatten kommer att inbringa. För några dagar sedan framkastade en annan tidning den insinuationen att bondeståndets ledamöter skulle ämna att afhålla sig rån votering i förstärkt statsutskott angående beloppet af den nya bränvinsskatten. Vihafva cke vidrört detta ämne, emedan vi icke kunna öreställa oss att bondeståndet, huru missnöjdt let än anser sig vara med de öfriga ståndens eslut i bränvinsfrågan, skall, när afgörandets ögonblick är inne, göra sig skyldigt till ett sådant öfverträdande af grundlagens bud. Och vi hoppas att bondeståndet lådgt ifrån att remta någon ytterligare anledning härtill af len förargelse utskottets ofvannämnde betinkande synes inom ståndet hafva uppväckt, .värtom låter sig angeläget vara att icke på en eller annan väg söka hindra eller uppehålla len stora frågans grundlagsenliga afgörande, relst ingenting dermed kan vinnas.