Aftonbladet – 19 juli 1854, sida 2

bland kullarnes och bergens. Jag hade för afsigt att besöka Gamla Castilien, genomresa hela Gallicien och Asturien, — anlägga Bibeldepoter i de förnämsta städerna, besöka folket på långt aflägsna och afskilda trakter, — tala till dem om Christus, förklara för dem beskaffenheten af hans bok och sätta denna bok i händerna på dem, jag ansåge kunna draga fördel af densamma. Till denna resa började jag nu göra förberedelser; jag köpte en häst till, utom den jag redan egde. Det var en svart, mycket stark andalusisk hingst, väl i stånd att göra en resa af en hundrade mil på en vecka, men han var otam, vild och rasande. En packa Biblar, lastad på hans länd, skulle dock, hoppades jag, utan tvifvel alldeles tämja honom, isynnerhet då han skulle arbeta sig uppför norra Spaniens branta, steniga kullar. Det omgifvande landets tillstånd vid denna tid var icke mycket gynnande för en resa. Cabrera 4) var inom nio mil från Madrid med en armå af nära tiotusen man; han hade slagit flera srå afdelningar af drottningens trupper och härjade La Mancha med eld och svärd, brännande flera städer. Hopar af förskräckta flyktingar anlände hvarje timma, medförande underrättelser om olyckor och förödelser, och jag var endast öfverraskad att fienden icke tågade till Madrid och genom att taga denna stad, som nästan var öfverlemnad åt honom, gjorde slut på kriget med ens. Men sanningen är att Carlistgeneralerna ej önskade att kriget skulle upphöra, ty så länge landet var inveckladt i strid och anarki, kunde de plundra och utöfva denna laglösa makt, så kär för män af stolta och häftiga passioner. Cabrera var för sin del en feg usling, hvars inskränkta själ var ur stånd att hysa en enda tanka, som närmade sig till storhet, — hvars hjeltebragder voro inskränkta till att hugga ned obeväpnade män; och dock har jag sett denne eländige i fransyska tidskrifter kallas: den unge, den hjel) En Carlistgezeral.