Aftonbladet – 18 juli 1854, sida 3

ANN RR oe me ENUKTEEEERNS olycka och förderf på våra förföljares hufvuden. Jag. Oroa presterna dig? Abarbenel. De lemna mig i fred, isynnerhet i värt eget grannskap. Kort efter min aders död försökte en dumdristig tok spela mig ett elakt streck, men jag botade honom snart och förorsakade att han blef inspärrad t fängelse, anklagad för hädelse; och i fängelset qvarblef han en lång tid, tills han blef vansinnig och dog. Jag. Hafven j ett öfverhufvud i Spanien, som har högsta anseendet? Abarbenel. Icke precist. Vissa heliga faniljer finnas likväl, som: åtnjuta mycket anseende ; min är en af dessa — den förnämsta kunde jag säga. Min farfader varen isynberhet helig man, och jag har hört min fader säga, att en natt kom en erkebiskop hemlien till hans hus, blott för att hafva den tillfredsställelsen att kyssa hans hufvud. : Jag. Hvad vill det säga? Hvad vördnad kunde en erkebiskop hysa för en person lik lig eller din farfader? Abarbenel. Mer än du tror. Han var en af våra, åtminstone var hans fader det, och han kunde aldrig glömma hvad han med vördnad ärt i sin barndom. Han sade att han hade försökt glömma det, men kunde ej, att ruah var beständigt öfver honom och att han ända rån sin barndom hade burit dess qval med ett oroadt sinne, tills han slutligen ej kunde ithärda längre; då gick han till min farfader, 108 hvilken han qvarblef en hel natt. Han itervände derefter till sitt stift, hvarest han kort derefter dog med stort rykte för helighet. Jag. Hvad du säger förvånar mig. Har lu anledning till förmodan att många af eder äinnas bland presterskapet? Abarbenel. Jag förmodar ej, utan jag vet let. Många, sådana som jag, finnas bland oresterskapet och det ej bland det lägre presterskapet; nägra af de mest lärda och ryktbara prelaterna i Spanien hafva varit af 0ss ller af vårt blod ätminstone och många af lem tänka denna dag så, som jag gör. Det