Aftonbladet – 18 juli 1854, sida 3

en flicka på något afstånd; den andre är gammal. Han är nu på vägen och följer mig med en mulåsna och vagn. Jag. . Och hvart ämnar du dig för närvarande? Abarbenel. Till Toledo, der jag ibland drifver min handel som longonizero. Jag tycker om att vandra omkring, ehuru jag sällan går långt hemifrån. Sedan jag lemnade engelsmannen, hafva aldrig mina fötter gått utom Nya Castiliens gränser. Jag älskar att besöka Toledo och att tinka på tider, somlängesedan hafva försvunnit; jag skulle bosätta mig der, om ej der vore så mänga förbannade, som se på mig med ett ondt öga. Jag. Ar du känd för hvad du är? Oroa auktoriteterna dig? Abarbenel. Personer misstänka mig visserligen, att vara hvad jag är; men som jag i de flesta afseenden till det yttre söker likna deras vägar, oroa de mig icke. Sannt är det, att ibland, då jag inträder i kyrkan, för vatt höra messan, stirra de på mig, likasom de ville säga: Hvad gör du här? och ibland korsa de sig, då jag går förbi; men som de ej gå längre, bryr jag mig ej derom. I afsee ende på auktoriteterna, äro de icke mina ovänner. Många af den högre klassen hafva lånat penningar af mig på ränta, så att jag har dem till en viss grad i min måkt, och hvad de lägre alguazilerna och corchetes angår, skulle de vilja göra hvad som helst för mig för rågra få dollar, som jag ibland gifver dem; så att sakerna på det hela gå temligen vil. Af gammalt var det visserligen långt annorlunda, men jag vet ej huru det var: ehuru andra familjer ledo mycket, njöt vår alltid i temligen hög grad lugn. Sanningen är att vår familj har alltid märkvärdigt väl vetat, huru den skulle uppföra sig. Jag måste säga, att mycket af ormens klokhet är ibland oss. Vi hafva alltid haft vänner, och i afseende -på fiender är det ingalunda rådligt att dfreda oss, ty det är en regel i vårt hus, att aldrig förlåta en förolämpning och att spara hvarken möda eller kostnad, för att bringa