Aftonbladet – 17 juli 1854, sida 2

trömma ned genom staden; en furstlig boning med rädgårdsanläggningar, i hvilka den konstkännande sgarens fina smak ständigt uppenbarar sig i hvarje olomstersäng, hvarje fontän, hvarje pavillon — föreställningen om s vcs ehof, stor produktivitet, hastigt, och djerft hopande af de lyckligaste resultater, som orgariskt förbinda sig med hvarandra — stå tillsammans med detta nämn. Borsig är död! — Ryktet derom lade genom staden. Hvar och en kände hvilken versättlig förlust träffat Berlin och hela landet. Ett industriellt geni har gått bort, ett industriellt geni i let på tänkare rika, men på handlingens män fattiga Tyskland. För 30 är sedan timmergesäll, för 28 år sedan elev i kungliga slöjdinstitutet, för 17 år sedan srundläggare af en anspråkslös machinverkstad utanför Oranienburgerthor och nu egare af fyra imposanta stablissementer, som i produktiv verksamhet öfver.räffa de största i England, grundläggare i Berlin af en industri som inom få år uppväxt till en af de förnämstå, sysselsättande 2300 smeder, svarfvare, gjuare, snickare och timmermän, 2300 arbetare sådana som han sjelf för 30 är sedan var. En skog af skorstenar, en mängd mäktiga byggnader, hvari det proluktiva lifvet friskt utvecklar sig, har uppväxt i Berin sedan Borsig lade grundstenen för sädana större anläggningar. Hvad hans omfattande snille, hans rastlösa vesksamhet icke skapade, det framkallades at den lifliga täflan, som tog lärdom af hans exempel och sporrades af hans framgängar. Borsig har bevisat, att företagsamhetsanda, och ;äfling-ifver ästadkomma stora saker med små medel, när slentrianen förtviflar för otillräckligheten af sina krafter. Borsig har bevisat den förvånade äskådaren af detta produktiva lif, att ett industrielt snille icke blott tusendubblar sig sjelf, icke blott i egna händer förenar massor af kapitaler och arbetskrafter, och sjelf skapar stora saker af intet, utan genom väckelsen ät den sofvande företagsamhetsandan framkallar till verksamhet en hel följd af täflande krafter, som också ästadkomma stora saker liksom sjelfva det väckande snillet. Såsom vän af naturen och konsten, hvilka han med frikostig hand förmådde att tjena sina personliga önskningar, har han visat huru stora behof skapa stor alstringsförmåga, huru utgifter för personlig lyx, som visa sig för den inskränkt räknande afunden såsom slöseri, genom eggelse till omfattande verksamhet hos produktiva entreprenörer bära hundradefallt frukt för det allmänna bästa. Den förlust som Tysklands industri lidit genom Borsigs frånfälle är oersättlig. Industriella genier äro lika sällsynta som konstnärlige, och routinerad virtuositet förmär lika litet ersätta de förra som de sednare. Men om han än bortrycktes i blomman af sina år midt under sin skapande verksamhet, så har dock Borsig löst sin lefnads uppgift. Han kunde i sina sista ögonblick blicka med tillfredsställelse tillhaka på hvad han verkat, i det medvetandet att han säsom skapare af en industri lagt ett frö, som i den jordmån han gjort fruktbar och värdadt af de krafter om han uppväckt och genom omedelbar ledning eller andervisande exempel bildat, skall gro, vexa, tilltaga och bära frukter, för hvilka tillochmed en Borsigs framgångar stå tillbaka. Mästaren skallicke blifva öfverträf. fad af sina lärjungar, men de skola genom summan af deras städse vexande företagsamhetsoch kapitalkrafter odla det dem anvisade fältet och mångfal diga Borsigs resultater. Borsig har åt tusende gif vit lönande arbete och säker existens. Om de nv gråta vid hans graf, om med dem hela Berlin sörjer sin industris konung, så är sorgen rättmätig, men den är förnuftig och icke tröstlös. Ty det är snillets natur att icke gå förloradt, att dess verk öfverlefva det ända in i den sednaste efterverld, att des: resultater efter dess död till välsignelse för menskligheten öka sig såsom en lavin. Den industri som Borsig -grundlade skall i framtiden räkna sina arbetare i tiotusenden, i hundratusen, och alla dessa hafva Borsig att tacka för det de funnit rikliga förvärfskällor, bildande verksamhet och en säker lef nadectällnino