Aftonbladet – 17 juli 1854, sida 1

STOCKHOLM, den I7 Juli. Koustitutionsutskottets memorial med utlåtande öfver K. M:ts proposition, angående upphörande af tryckfrihetsförordningens egenskap af grundlag, äfvensom i sammanhang dermed ändring af åtskilliga SS i regeringsformen och riksdagsordningen bordladss i lördags hos samtliga riksstånden. Detta utlåtande, hvilket, som kändt är, slutar med tillstyrkande af K. M:ts ifrågavarande proposition, hvilken förut är väl bekant för våra läsare, är af en temligen egen och besynnerlig art. Det utreder nemligen endast den ena sidan af den kongl. propositionen, eller huruvida den nu varande tryckfrihetsförordningen skall bbehållas såsom grundlag, men lemnar den andra, d. v. s. den egentligen vigtiga frågan, angående de i sammanhang dermed föreslagna ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen, helt och hållet outredd och så knappbändigt besvarad, att det deraf påtagligen synes att utskottets majoritet icke vågat vidröra densamma eller ingå i något slags diskussion till försvar för de föreslagna ändringarne, hvilka, såsom vi i föregående uppsatser ådagalagt, skulle stympa, om icke helt och hållet tillintetgöra de garantier för tryckfriheten, som finnas i våra nuvarande grundlagar och hvilkas inrymmande i dessa samt omgärdande af grundlaglig helgd både regeringen och konstitutionsutskottet sjelfva erkänt. Det är likväl hufvudsakligen i denna punkt, som ett utlåtande från konstitutionsutskottet varit nödigt, emedan troligen få eller ingen kan vara särdeles angelägen att i grundlagen bibehålla åtskilliga i tryckfrihetsförordnirgen nu befintliga i konstitutionsutskottets memorial antydda speciella bestämmelser, såsom angående förlagsrätt till skrifters, ordningsreglor för boktryckeriers anläggning, samt för bokhandels idkande, ja icke ens straffbestämmelserna för tryckfrihetens missbruk och för öfverträdande af ordningsreglorna. Icke heller vi vilja bestrida, att dessa stadganden skulle kunna öfverflyttas till egenskapen af civileller kriminallag; och hade regeringen inskränkt sig att endast fordra en så beskaffad förändring af det nu existerande förhållandet, så skulle vi icke ansett det löna stort mödan att derom särdeles mycket tvista; likasom vi gerna skulle gå in på att en lika beskaffad revision företoges med både regeringsformen och riksdagsordningen, deri för närvarande, utan tvifvel en hel hop onödiga och hinderliga stadganden finnas, som icke behöfvas, knappt passa i en grundlag. Men lika litet som vi derföre vilja utur regeringsformen och riksdagsordningen utesluta hvad som verkligen utgör en i lag stadgad garanti för svenska folkets frihet samt för de ömsesidiga statsmakternas inbördes rättigheter, lika litet kunna vi rimligen medgifva, att utur tryckfrihetsförordningen uteslutes hvad som verkligen betryggar denna dyrbara frihet. Hvad således konstitutionsutskottet ålegat, att i sitt utlåtande i främsta rummet utreda, var just det som blifvit helt och hållet förbigånget, nemligen om verkligen de af K. M:t föreslagna stadganden i regeringsformen innefatta ett så beskaffadt värn för tryckfriheten eller kanske egentligare sagdt, så beskaffade garantier att tryckfriheten icke kan inskränkas eller förqväfvas genom i annan ordning än grundlag stiftade lagar eller utgifna författningar. Så länge denna utredning uteblifver, sakna Rikets Ständer jemväl all ledning från sitt konstitutionsutskott för afgörandet af den högvigtiga frågan; hvarföre det första beslut, som synes böra fattas af riksstånden, är en återremiss af betänkandet, med åläggande för utskottet att meddela en sådan utredning, såvida, hvad vi dock våga tro, öfvertygelsen