Aftonbladet – 15 juli 1854, sida 2

Det var nu mycket sent; zigueriaren låg bakom buskarne, ibland uppresande sig och seende ifrigt till kullen, som låg midt emot. oss; slutligen med ett utrop af missräkning: och otålighet kastade han sig på marken, hvarest han låg en ansenlig tid, tydligen tänkande på något. Andtligen lyftade ban upp sitt hufvud och såg raig i ansigtet. Antonio. Broder, jag kan ej förstå hvad angelägenhet förde dig till detta land. Jag. Kanske detsamma, som förer dig till heden; — Egyptens angelägenheter. Antonio. Icke så, broder; du talar Egyptens språk, det är sannt, men dina vägar och ord äro hvarken Cales eller Busnås. Jag. Hörde du mig ej tala i foros omz Gud och Tebleque (Frälsaren)? Det var för: att förklara hans ära för Cales och hedninningarne, som jag kom till Spanien. Antonio, Och hvem sände dig med detta uppdrag? Jag. Du skulle knappast förstå mig, om. jag sade dig det. Vet likväl, att många finnas i fremmande land, som beklaga det mörker, som betäcker Spanien och de scener af orymhet, röfveri och mord, som vanpryda det. Antoniov Aro de Calorå eller Busne? Jag. Hvad gör det till saken? Både Cajor6 och Busnå äro söner af samma Gud. Antonio. Du ljuger, broder, de äro icke af en fader, ej heller af ett Erate. Du talar om öfveri, grymhet och mord. Det är för många 3usns broder; om ingen Busnå funnes, skulle varken röfveri eller mord vara till. Calore varken röfva eller mörda hvarandra, Busne söra det; ej eller äro de grymma mot sina ljur; deras lag förbjuder dem det. Då jag var tt barn, slog jag en åsninna, men min faler tillbakaböll min hand och förebrådkle mig. Slå icke djuret, sade han, ty uti detär din gen systers själ.,