Aftonbladet – 15 juli 1854, sida 2

inbjöd mig på en copita (ett glas vin), mot hvilket jag ej gjorde någon invändning. Då vi suto och samtalade vid bordet, inträdde nationalgardisten med passet i handen och satte sig ned hos oss. Nationalgardisten. Caballero! Jag återlemnar ert pass, det är fullkomligti ordning; jag är mycket glad, att hafva gjort er bekantskap; jag tviflar ej på, att ni kan gifva mig någon underrättelse om det närvarande kriget. Jag. Jag skall anse mig lycklig, att kunna meddela en så artig och hederlig gentleman hvarje underrättelse, som står i min makt. Nationalgardisten, Hvad gör England, — tänker det gifva något bistånd åt detta land? Om det behagade, skulle det kunna göra slut på kriget inom tre månader. Jag, Utan allt tvifvel, sennor nacional, kriget skulle då visserligen slutas. Ni har väl hört om den engelska legionen, som lord Palmerston har skickat öfver. Lemna saken i derag händer och ni skall snart se resultatet. Nationalgardisten. Det synes mig, att denna Caballero Balmerson måste vara en mycket hederlig karl. Jag, Derom kan ej vara något tvifvel. Nationalgardisten, Jag har hört, att han är en stor general, Jag. Derpå kan icke tviflas, I vissa saker kunde hvarken Napoleon eller sågaren) täfla med honom ett ögonblick. Es mucho hombre. M Nationalgardisten. Jag är glad att höra det. Har han för afsigt, att anföra legionen sjelf? Jag. Jag tror det icke; men han har sändt öfver att anföra de stridande en sin vän, ) El Serrador, en carlistisk partichef, om hvilken man på denna tid talade mycket i Spanien.