Aftonbladet – 14 juli 1854, sida 3

RÄTTEGANGSocH POLISSAKER. Inför rådhusrättens 5:te afdelning förekom i gär åter det af vaktmästaren vid gymnastiska central-institutet Andersson mot t. f. öfverläraren vid nämnde institut, kaptenen vid Konungens Andra lifgarde P. A. F. Wabhifelt väckta ätal derföre att Andersson skall ha blifvit af Wahlfelt misshandlad och slagen. Anderssons rättegängsombud, kongl. sekreteraren Forsselius, uppläste och inlemnade till domstolen ett på fyra tätt skrifna ark sammanfattadt slutpåstäende. Hr Forsselius ansåg att kapten Wahlfelt med uppsåt och berädt mod att slå Andersson låtit uppkalla honom till sina rum och derstädes slagit honom sä illa, att blodet stänkt kring golf och väggar, och genom hvilken misshandling Andersson skulle blifvit så skadad, att han för hela sin äterstäende lifstid deraf kommer att hafva mehn, hvarför yrkades, att kapten Wahlfelt måtte för denna våldsbragd straffas med ett ärs fästning samt dessutom godtgöra Andersson för utgifter till läkare och biträden, som under hans sjukdom förrättat hans tjenst, med 29 rdr 32 sk., för sveda och värk 133 rdr 16 sk., rättegängskostnad och tidspillan 66 rdr 32 sk., derföre att Andersson, af fruktan för ytterligare misshandling, nödgats begära entledigande från sin tjenstebefattning, ärligen 400 rdr, allt bko, intill dess hans helsa tillät honom söka och han erhållit annan tjenstebefattning. Härpä genmälde kapten Wahlfelts rättegångsbiträde, notarien Fryckman, att Andersson efter till kaptenen Wahlfelt gjord anmälan att Andersson visat sturskhet och försumlighet, blifvit uppkallad till kaptenen för att erhålla allvarliga föreställningar om sitt uppförande, samt varnad för att anmälan kunde ske hos skoldirektionen att han icke skickade sig väl,. I stället för att på ett lämpligt sätt emottaga denna tillrättavisning, bade Andersson blifvit näsvis mot kaptenen, hvarpå kapten Wahlfelt i egenskap af öfverlärare trodde sig ega rättighet att tilldela Andersson en lämplig aga... Skulle mot förmodan kapten Wahlfelt hafva felat genom sin öfvertygelse om rättighet att utdela denna aga, så underkastade han sig för en slik förseelse, det ansvar lag stadgar. Kapten Wahlfelt hade med utdelande af denna aga, icke åsyftat nägon skada utan tvärtom. Han hade på domstolens uppmaning, genom förlikning sökt försona hvad som blifvit brutet, men kärande ombudet hade afslagit en dylik framställning och derföre bestredos alla ersättningspåståendena, utom utgiften till doktor Höstman för läkarebetyg. Rättegängen hade enligt svarandens förmenande blifvit anställd blott och bart för att undergräfva kapten Wablfelts anseende i det allmänna, och hans ställning säsom öfverlärare vid centralinstitutet. Hvad en af käranden uti slutpäståendet gjorde hänsyftning uppträdet å Malmens källare beträffade, så då denna tilldragelse vore passerad för flere år tillbaka och kapten Wahlfelt i nämnde mål blifvit till alla delar frän ansvar frikänd, sä yrkades ansvar å käranden för såväl smädliga utlätelser som inblandning i detta mäl af hvad till saken icke hörer,. Detta yrkande bestreds af kärande ombudet. Sedan kongl. sekr. Forsselius muntligen genmält svarande ombudets invändningar, och deribland åtagit sig med Kongl. Maj:ts nådiga bref styrka att kapten Wahlfelt icke har förordnande som öfverlärare vid Centralinstitutet, så öfverlemnade slutligen båda parterna målet till domstolens pröfning, hvarefter mälet för justering af denna dags vidlyftiga protekoll uppsköts till nästa thorsdag, då parterna borde sig äter hos domstolen inställa. — Ransakningen angående det af pigan Forssberg mot skräddaremästaren J. P. Hällström väckte åtal för misshandling fortsattes sistl. gårdag inför rådhusrättens 5:te afdelnipg. Såsom vittnen hördes, på yrkande af käranden, hr professor Malmsten och badaremästaren Ehlertsson, samt ä svarande sidan barnmorskan Svensson. Professor Malmsien kunde ej upp gifva om Forssberg genom misshandling erhållit den akomma i knäet hon uppgifver sig vara besvärad af. Professorn hade å Forssberg icke funnit spår till yt-.