Aftonbladet – 12 juli 1854, sida 2

sade ziguenarmodern i en ton, som ej tillhörde denna jorden. Pepindorio) har varit här en stund,. Jag Föll på att stiga upp från min plats, och försöka att undkomma från detta hus, då jag kände en hand läggas på min skuldra och hörde i samma ögonblick Antonios röst Blif ej förskräckt, det är jag, broder; vi skola få ett ljus straxt, och derpå äta aftonmåltid,. Aftonmåltiden var simpel nog, bestående af bröd, ost och oliver. Antonio framtog dock en läderflaska med förträffligt vin; vi expedierade vår måltid vid skenet från en stenlampa, som stäl des på marken. Nu, sade Antonio till den yngsta qvinnan, gif mig pajandi och jag vill sjunga en gachaplax. : Flickan tog fram guitarren, som zigenaren stämde med någon svårighet, och derpå, anslående den kraftigt, sjöng han: — Jag stal en fägel, fet och tjock, Men förra jag ätit den, Kom egaren med knot och pock, Vill slå zigenaren. Jag drar då af båd kappa, hatt, Flyr öfver heden, men Han skriker dä som en besatt: Hvart flyr zigenaren ? Han fortsatte att spela och sjunga en lång stund, och de två yngre qvinnorna dansade under tiden med outtröttad ifver, under det den gamla modren ibland knäppte med sina fingrar eller slog takt mot marken med sin käpp. Slutligen lade Antonio hastigt ned instrumentet, utropande: — jag ser att London Caloron är trött; nog, nog, 1 morgon mera deraf; vi vilja nu i charipå (säng). Af hela mitt hjertav, säger jag; ;hvar skola vi sofva?n ) Antonio på zigenarspråket.