Aftonbladet – 11 juli 1854, sida 2

ville Ingå på något sådant skadestånd, som det han här hade omnämnt. —— — Öresundsposten för den 8 dennes innehåller följande betraktelser : För jemt ett är sedan vid denna tid inryckte de första ryska trupperna under general Dannenberg i Donauurstendömena. Med ett öfvermod utan like behandlade ryssarne från första stund icke blott dessa Donauländer som en eröfrad provins, uta i betraktade hela turkiet som ett lätt rof. De ryska hofskalderna profeterade redan den heliga örnen flaxande från tinnarne af Sophiakyrkan och generalerna drömde om idel segrar, byten och triumfer. — I detta ögonblick äro dessa samma ryska trupper i fullt tillbakatäg öfver Donau, slagna nästan öfverallt hvar de visat Sig, öfverhöljda af nesa och hån; flera af deras förnämsta generaler hafva haft en turkisk kula atttacka för det de icke öfverlefvat denna skam, andra släpa sig ömkligt med sina blessyrer från stad till stad för att undgå den ännu alltid lyftade muselmanska kroksabeln, och de ryska poeterna — hafva visligen stoppat sina lyror i fodralet. Man har hela tiden med äpgslan frågat: Hvad skall utgången blifva på denna strid? Skall det icke visa sig vara fåfängt att spjerna mot udden? Ryssland är dock mägtigare, än någon tror, och det står skrifvet i stjernorna att denna dess makt skall ytterligare vexa och vexa alltjemt utan gräns i tiden, som i rummet. Svaret härpå är redan väsentligen gifvet. Ryssland är vanmägtigare, än någon trott, och det står i händelserna skrifvet att denna magt nu är bruten. Striden är visserligen ännu ej slut och vapenlyckan kan ännu mycket skifta. Men den må utfalla hurusomheldst, Ryssland har likväl redan förlorat, hvad det aldrig mer skall återvinna, sitt moraliska välde. Dessa dess flottor, som med så mycken pomp kryssat i hafven, så länge ingen fara var, och som på sin höjd visat det hjeltemodet att öfverrumpla en vida underlägsen styrka och -att som rofdjuret falla öfver och sönderslita, i stället för att som ärlig krigare bjuda ärlig strid, dessa flottor ligga nu sedan månader innestängda i sina hamnar och väga icke bjuda några få engelska fregatter spetsen. De existera, men som fången i sin cell. Dessa armöer, som nyss skulle på viss dag plantera czarens fana på Silistrias ruiner och på annan viss dag vattna sina hästar i Bosporen, de flykta, som en skock af får, för en handfull tappre af dessa otrogna., för en oväntad kraftyttring af denna siuka man, om hvilken Nicolaus i sina förtroliga meddelanden till engelska hofvet talat med en så rörande medlidsamhet. De existera, men som invalider. Ryssland skulle kunna fortfarande blifva en vådlig magt, genom intrigen, genom bestickningen, men det skall icke längre förfära Europa med sina sqvadronader; verlden har redan sett att jetten kan stäfjas, han skall — hoppas vi — endast med bundna armar komma ur striden. , nn — Till Öresundsposten skrifves från Köpenhbamn den 6 dennes : I går afton och i dag på morgonen har vår stora eskader lagt ut i Rännan. Amiral Mourier har hissat sin flagga på fregatten Bellona under stor salut från samtliga örlogsfartygen. Nu vil det blive noget af. Ministern grefve Sponneck lär på någon tid företaga en utländsk resa. Höieste-rets-assessor Mourier har fått dispens från sin tjenstutöfning i höieste ret tillsvidare, för att kunna odeladt använda sin tid på utarbetande af ett lagutkast rörande juryinrättningens införande här i landet. — Jag nämnde nyligen om bura den kungliga scenens artister för ögonblicket temligen allmänt befinna sig på rörlig fot; detsamma är tillfället med Casinos trupp. En del af denna spelar för närvarande i Helsipgör och andra hafva spridt sig ät andra häll. Nägra af dess utmärktaste artister hr och fru Schmidt, fru Nielsen och mamsell Wimmer sägas med allo afgä frän denna scen. Emellert:d skall den tvifvelsutan förstå att rekrytera sig med andra konstnärer af värde. Den produktive Bögh arbetar redan på ett nytt lustspel, hvarmed Casinoteatern skall börja sin nästa saison., a ENN