Aftonbladet – 10 juli 1854, sida 1

han var nästan svart; och då jag såg på honom, tyckte jag han såg ut som Errato (en zigerare) och han sade til mig, zincali, chacbipe! och derpå hviskade han till mig på ett besynnerligt språk, som jag knappast kunde förstå: din ro väntar, kom med mig, lilla syster och jag vill föra dig till honom. Hvar är han ?; sade jag, och han pekade mot vester, till Corahais land, och sade: han är der borta; kom med mig, lilla syster, din ro väntar, För ett ögonblick var jag rädd, men jag tänkte på min ro, och jag önskade vara bland Corahai; så tog jag det lilla parrc (penningar), jag hade, och stängde cachimani, samt gick med den främmande mannen; skyldtvakten anropade oss vid porten, men jag gaf honom repani (bränvin), och han lät oss gå; inom ett ögonblick voro vi i Corahais land. Omkring en half mil ifrån staden funno vi fyra personer, män och qvinnor. Alla voro svarta såsom den främmande mannen, och vi förenade oss med dem, och de helsade ala på mig, oeh kallade mig lilla syster. Detta var allt hvad jag törstod af deras samtal, som var mycket besynnerligt; och de togo af mig mina kläder och gåfvo mig andra; och jag såg ut som en Corahani; hvarpå vi gingo under många dagar ibland ödemarker och små byar; och mer än en gång syntes det för mig att jag var ibland Errate ), ty deras vägar voro desamma: männerna ville hokkawar (listigt bandla) med åsnor och mulåsnor, och qvinnorna sade baji (spådde), och efter många dagar kommo vi framför en stor stad, och den svarta man: nen sade: gå in der, lilla syster, och der skal du finna din ro; och jag gick till porten, och en beväpnad Corahani stod innanför porten, och jag såg på hans ansigte och se! det var min ro ) I Marocco finnes ett folk, kalladt Dar-buehi-fät som i mycket liknar zigenarne, och trös vara af de ras race. see LA