Aftonbladet – 10 juli 1854, sida 1

EN BISELKOLPORTÖR SPANIEN. ) Jag önskar blifva af med mulåsnan; ingen vill likväl köpa den; hon är en calomulåsna, och hvar och en undviker henne. Slutligen erbjuda zigenarne trettio realer för henne, och efter mycket prutande var jag glad att blifva af med henne för två dollar. Alltsammans är dock ett bedrägeri; mulåsnan återkommer till sin herre, och sällskapet delar bytet sinsemellan. Hela detta skälmstycke skulle hafva varit förekommiet enligt min tanke, om colospråket icke fått talas; ty hvad utom coloordet kunde bafva förmått mulåsnan, att bära sig åt på ett så obegripligt sätt?, Båda syntes fullkomligt nöjda med riktigheten af denna konklusion, vch fortsatte att röka sina cigarrer till slut, hvarpå de stego upp, s röko sina polisonger, sågo på oss med stolt förakt, och skyndadut ur rummet, slängande cigarrstumparne på marken. Dessa synas ej vara några vänner till zignuenarne, sade jag till Antonio, då de båda öfversittarne hade gått, ej eller till calospråket,. Må onda körtlar växa i deras näsor,, sade Antonio; de hafva blifvit jonjabadoed af vårt folk. Likväl gjorde du orätt, broder, atttilltala mig på calo i en posada lik denna; det är ett förbjudet språk; ty, som jag ofta har sagt dig, konungen har förstört Calös lag. Låt oss bort, broder, eller dessa juntuner (arga skurkar) kunde hetsa justician på oss.n Emot aftonen närmade vi oss en stor by eller stad. Det är Merida, sade Antonio, fordom, såsom Busnå säga, en mägtig Corahais (Mohrernas) stad. Vi skola dröja här i natt och kanske för en dag eller två, ty jag Afa ÅA RB mm 156