Aftonbladet – 8 juli 1854, sida 3

komma från din mun, skall jag mörbulta dig och skicka dig öfver hustaken med en spark af min fot.n Du skulle göra rätt,, sade hans kamrat, dessa ziguenares oförskimdhet kan icke längre fördragas. Då jag var i Merida, gick jag till mercado, och der i ett hörn stodo de förbannade zigenarne, snattrande med hvarandra På ett språk, som jag ej förstod. Herr zigenare,, säger jag till en af dem, hvad vill du hafva för denna mulåsna?, Jag vill hafva tio dollar för den, Caballero national,, säger zigenaren; det är den bästa mulåsna i hela Spanien. Jag skulle önska se dess gång, säger jag. Skall ske, manhaftige,, säger zigcnaren, och hopppande upp på mulåsnans länd, sätter han den i gång, först af allt hviskande något i dess öra på UCalo; och mulåsnans gång är i sanning den mest förvånande, sådan jag aldrig sett någonsin förr. Jag tycker den skall just anstå mig,, och sedan jag betraktat den en stund, tager jag fram penningar och betalar den. Jag skall gå till mitt husn, säger zigenaren, och skyndar bort. Vanmonos, låtom oss går, säger jag; men mulåsnan vill ej gå. Jag ger den en pisksläng, men den går cj mera för det. Hvad är detta ?, säger jag och sporrar den. Men hvad händer då, broder? Den hexmästarn känner ej förr sporren, än den böjer sig ned och kasar nig öfver sitt hufvud i smutsen. Jag stiger app och ser mig omkring; der står mulå snan, stirrande på mig, och der står hela zigevarpacket, skelande på mig med deras dumma ögon. Hvar är den, som sålde mig denna prece?, ropar jag. Han har Öfvit sg af till Granada, manhbafttige,, säger en. Han har rest utt besöka sin slägt bland mohbrernan, säger en annan. Jag såg honom just, då han sprang jfver fältet, med djefvulen tätt efter sign, säser en tredje. Med ett ord, jag är lurad,