Aftonbladet – 8 juli 1854, sida 2

nare, sade fremlingen: De härstamma från Multan i Indien och hafva ännu i dag många multanska och hindostanska ord i sitt språk., Följande dagen red Napier med den okände till ruinerna efter det gamla Italica, Trajani födelsestad, för att bese amfiteatern och de öfriga ruinerna, men fick äfven nu icke ringa anledning till förvåning. En zigenarflicka nalkades och bad om cen almosa. Tystl!, sade den okände; påminner ni er hvad jag sade er i går om denna stams österländska ursprung? Ni skall få se att jag hade rätt. Kom hit, mitt barn !, sade han på Multanispråket, och säg mig: hvar är din öfriga faaulj?2 Flickan blef förvånad, svarade på samma språk, fast brytande, och förde dem ill det öfriga 2igenarbandet, som slagit sig sed i Italicas ruiner. Männerna grepo raskt gördeln, der deras dödande spanska knif satt, och mottagandet syntes blifva särdeles ovänligt. Men flickan hviskade en gammal summa något i ärat och den okände sade ott ett ord (möjligen pani — vatten, zigeiarnes heligaste ord); men detta gjorde en rderbar verkan. Den gamla hustrun kastade g för hans fötter och i ett ögonblick hade n från ett föremål för misstanka blifvit föremål för hela bandets vördnad. Jag sjelfn, yttrar sig sir Charles, mblef ytterst förvånad ch vår spanska ledsagare förskräckt öfver letta uppträde. Min nyfikenhet hade nu blifvit skuflig, och så snart vi åter stigit till häst sade jag: Men, för himlens skull, huru har ni då blifvit bekant med detta folk och dess språk?2, — För några år sedan i Multan, svarade han. Venne man var George Borrow, författare vill Bibeln i Spanien, en skildring af hans resor och bemödanden att i Spanien kringsprida bibeln, ur hvilken bok vi nu skola för jäsaren framlägga några utdrag.