Aftonbladet – 7 juli 1854, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. —— Elektrieitetens användning inom våfnadskonsten. De italienska tidningarn hafva åtskilliga gånger innehållit artiklar rörande en uppfinning att begagna elektriciteten inom den jacquardska väfstolen; men de hafva hittills icke meddelat några närmare förklaringar i detta ämne. Nu har likväl uppfinnaren sjelf, M. Bonelli, chef för de sardinska telegraferna, tagit till ordet, och utvecklar på följande sätt den vigtiga förbättring, som han föreslår, och af hvilken han uppger sig snart blifva i tillfälle att förevisa en modell. Hvar och en, som har något begrepp om väfnad, vet, att den hufvudsakligen blott består uti en sam manflätning af trådar, att väfnadens utseende förändras med det sätt, hvarpå dessa trådar äro anordnade, och att man härigenom kan ästadkomma mönster så sammansatta, som någonsin konstnärens fantasi kan alstra dem. Den vackra mekaniska tillställning, förmedelst hvilken väfsvaren, under det han maskinmässigt verkställer samma rörelse, som vid tillverkningen af det enklaste tyg, ser under sina händer de färgrikaste och mest omvexlande bilder framkomma liksom af sig sjelfva; denna tillställning, i bvars ställe man fordom under väfstolen såg en mängd ihopkrupna barn, som med händerna neddrogo trådarne, är uppfunnen af den snillrike Jacquard, efter hvilken den äfven blifvit benämnd, samt bringas i verksamhet blott genom den rörelse som väfvaren meddelar åt trampan. Huru verkligen beundransvärd denna uppfinning ock år, så har den likväl ätskilliga olägenheter och fel, hvilka det skulle vara önskvärdt att kunna afhjelpa. Sålunda måste för hvarje träd af inslaget, som införes i väfnaden, finnas ett s. k. kort, d. v. s. en styf pappremsa af viss bredd, genomborrad med ätskilliga hål, hvilka äro anordnade på ett visst, af mönstret beroende sätt. Då man besinnar, att för ätskilliga mönster måste användas ända till 60,000 dylika kort, och att äfven för ett föga sammansatt mönster åtgår åtminstone 1500, samt att de kosta 15 francs (omkring 7 rdr bko) hundradet, så inses lätt, att dessa kort måste gifva anledning till en ganska betydlig kostnad. Denna stora kostnad utgör äfven jacquard-mekanikens förnämsta olägenhet, ehuru visst icke den enda. Andra finnas äfven, hvilka likaledes förtjena afseende. Till en början är bullret ganska besvärligt, och gör att man icke kan uppställa dylika väfstolar hvar som helst, utan måste söka plats för dem i städernas mest afskilda delar. Sjelfva ställningen och det utrymme som erfordras för korten, gör äfven, att rummet måste vara betydligt både stort och högt. Det stora antalet behöfliga fjedrar är ytterligare en anledning till ständiga oordningar, antingen derigenom att de brytas eller böjas eller förlora sin behöriga spänstighet. Alla dessa olägenheter förekommas genom begagoande af elektriciteten, hvars verkan är så kraftig, så lätt att frambringa och leda, så hastig att bringa i rörelse och hvila. Derigenom försvinner hela den sammansatta mekaniken, alla korten, alla fjedrarne m. m. Med trampan lyfter väfvaren såsom vanligt krokarne, bringar deras ändar i beröring med lika mänga små jernstycken omlindade med koppartrådar, och hvilka jernstycken försättas i magnetiskt tillstånd, så ofta en elektrisk ström genomgår nämn da tråd, och allt detta utan något buller. Några krokar stanna qvar, andra falla äter ner, beroende af omkring hvilka jernstycken strömmen föres. Sjelfva väfstolen blir härigenom särdeles enkel och kommer ej att upptaga mera rum, än en vanlig dylik. För den elektriska strömmens ledande erfordras icke någon särdeles sammansatt mekanisk tillställning och icke heller nägon besvärlig uträkning af mönstret. Man anordnar i rätt linie en serie metallspetsar, hvilka stå i förbindelse med hvar sin af de små, utaf jernstyckena med tillhörande kopparträdar bildade elektromagneterna. Under dessa spetsar rör sig mönstret, måladt pä en cylinder med nägon oledande fernissa; sjelfva cylindern är metallisk och i ständig ledande förening med en galvanisk stapel. Det är då tydligt, att sä ofta någon af metallspetsarne. berör ett sädant ställe af cylindern, hvarpå ej någon fernissa finnes, så framgär den elektriska strömmen, och motsvarande krok fasthänger upplyftad vid elektromagneten. På detta sätt mäste mönstret ätergifvas i väfnaden alldeles sådant, som konstnären utfört det. I stället för de vanliga utgifterna för mönstrets och kortens förfärdigande, har man vid denna inrättning blott att bekosta mönstrets målning på metallcylindern samt stapelns underhäll; och erfarenheten vid de elektriska telegraferna visar, huru ringa denna sednare är. Vid mera sammansatta mönster bör härigenom uppstå en besparing af nära tre fjerdedelar af kostnaden, och för andra säkert mer än hälften. Man kan ytterligare genom nägra penseldrag rätta och förändra mönstret, och den ringa kostnaden härvid gör möjligt, att åstadkomma långt mera omvexling, än hvad som förut kunnat ske. Vi vänta att få se utförandet af alla dessa underverk. M. Bonellis upppifter skulle synas allt för öfverdrifva, om ej elektriciteten redan visat, att man af den kan hoppas allt.