Aftonbladet – 6 juli 1854, sida 2

— Den oförlikneliga Posttidningen var går åter framme och visade sig på styfva linan uti en, nära halfannan spalt lång, artikel med anledning af en af oss förliden vecka meddelad telegrafrapport från Grisslehamn, deri det berättas att en skeppare till sistsämndr ställe medfört underrättelse om att Bomarsund skulle för andra gången blifvit bombarderadt af Engelsmännen, hviiken underrättelse dock ännu icke vunnit någon bekräftelse och således lär få antagas sakna grund. Häraf tar sig nu den visa Posttidningen anledning att skrifva en mycket djupsinnig afbandling för att bevisa den satsen (som för öfrigt väl ingen förnuftig menniska bestrider), att ej all: underrättelser, som meddelas på tel:grafisk väg, derföre nödvändigt skola vara sanna. Posttidningen är mycket stolt öfver, kan tänka. att först hafva lagt i dagen en så vigtig sanning, Hvad för öfrigt underrättelsen om eit andra bombardement af Bomarsund angår, så behöfva vi väl knappt erinra vära läsare om, att vi meddelade den, utan några egna kommentarier, blott såsom en oss tillhandakommen telegrafrapport från Grisslehamn, och då det i denna rapport uttryckligen sades, att underrättelsen blifvit meddelad af en från Aland anländ skeppare och hvsrje menniska vet, a:t skepparesägner i allmänhet ej hafve det bästa rykte om sig i afseende på tillför litlighet, så togo vi för gifvet att vära läsare, utan särskilt påpekning från vår sida, nog skulle inse att man ej f.nge lemna den nå got obetingadt förtroende. För P. T, var detta emellerid, som vi se, ej tilkäckligt tydligt. oEn sak som särdeles graverar Posttidnin gen är att nämnde te!egrat.pport blifvit tryck: med hvad P. T. kallar fetstilarn. Som bekant är, ligg.r Postiidsingens originalitet til en betydlig del just i hennes pfetstilar och det märkvärdiga bruk hon af dem förstår att göra. Man kan då lätt förstå hvilken oro hon skall erfara, om hon någongång varsnar fetstilar i en annan tidning. Bevara oss väl! Evart toge det vägen med Posttidningens originalitet, om hon ej finge behålla uteslutande privilegium på att använda fetstilsrubriker! Det vore ett förskräckligt slag för henne, och vi kunna således ganska väl inse, att P. T. måste betrakta detta nära nog som en fråga om sitt eget Vara eller icke varan. Förutom denna svartsjuka om fetstilarne, framskymtar emellertid äfven en annan bevekelsegrund, hvarför P. T. nu funnit sig föranlåten att sysselsätta sig med våra telegrafdepescher. Liksom i förbigående fäller nemligen P. T. dessa ord: . Hvad de officiella telegrafdepescherna angär, så kunna dessa visserligen nästan alltid antagas vara pålitliga, enär de afsändas utaf personer som icke behöfva hemta sitt eget vetande ur tidningsspalterna; men denna sorts depescher äro för A.B. sannolikt ieke tillgängliga.n, Det synes utom allt tvifvel att hela den spatlånga uppsatsen tillkommit för att få säga dessa få ord, med hvilka P.T. vill antyda att hennes depescher skola blifva tillförlitligare än andra tidningars. P. T. förebrår oss att vi i vår prenumerationsanmälan omtalat det vår tidniog kommer att, då telegrafen till de södra orterna blir färdig, meddela de nyheter som på denna väg kunna från utlandet erhållas. Den ärade redaktionen afP. T. behagade dock observera, att detta är ett enkelt tillkännagifvande, utan alla omsvep eller förnärmande insinuationer mot våra medtäflare inom pressen, hvaremot P.T. ej kunnat få fram sin anspelning på de officiella telegrafdepescherna utan i samband med ett försätligt sidohugg mot sina kolleger. Hvarje tidningsredaktion, hvilken ej är så pösande egenkär eller vaggar sig i sådana drömmar om egen ofelbarhet som Posttidningens, inser och medgifver gerna att en och annan uppgift kan i dess blad inflyta, hvilken sedermera visar sig vara ogrundad, och detta är ett öde som rätt ofta träffat t. ex. den franska Monitörens telegrafdepescher, hvilka vil dock äro minst lika officiella som P. T:s någonsin kunna blifva.