Aftonbladet – 5 juli 1854, sida 3

PT, HULLER TASSEEEVUPEEIN), PE JF AMT 6 VAR SGRGSVA,y MV LJ , , skottets tillstyrkan att 27,333!, rdr om äret må anslås för tre är till munderingaraes underhåll. (Forts., Uti ett i denna tidning förut refereradt mål, angående förre timmermannen Carl Jonasson Malmberg, hvilken på grund af ett diktadt utdrag af Norvidinge bäradsrätts protokoll, hvarigenom han skulle styrka sin arfsrätt efter en i Havanna ä ön Cuba af liden person vid namn Alexander Malmberg, af handlanden J. F. Holmberg, hvilken tillbandlat sig Malm bergs arfsrätt, tillvarrat sig ett större penningebelopp, meddelade rådhusrättens 3:e afdelning för någon tid tillbaka utslag och dömde Carl Jonasson Maimberg att jemlikt 8 kap. 34 niissgerningsbalken, mista äran och böta 13 rdr 16 sk. bko eller undergå tolf dagars fängelse vid vatten och bröd. Svea hofrätt, hvars pröfning utslaget underställdes, har likväl på andragne skäl äterförvisat målet till förnyad behandling af rådhusrätten, dervid hofrätten jemväl tydligen visat sig vilja hänföra Malmbergs brott under ett strängare lagrum. Uti afgifvet slutvåstående har aktor, stadsfiskalen, häradshöfdingen de Berg förklarat att han väl förut i mälet yrkat an svar ä Malmberg eudast enligt 8 kap. 3 4 missgerasiogsbalken, hvartill han varit föranledd deraf, att då han för någon tid tillbaka såsom aktor i ett med detta likartadt mål, deri ett Stockholms rådhusrätts inteckningsprotokoll blifvit falskeligen skrifvet och försedt med hr rädmanrnen Höijers namnunderskrift, yrkat det svårare ansvar som vore bestämdt i sista momentet af 1 uti ofvanberörde kap. för den som falskeligen brukar nägon rätts namn eller insegel; så hade rådhusrätten dömt till ansvar endast efter 3 S, bvilket rädbusrättens utslag kongl. hofrätten fastställt; men då aktor funnit att hofrätten nu mera vore af annan åsigt, ansäge han böra ställa s:g densamma till efterrättelse, hvadan han mäste yrka ansvar ä Malmberg efter 8 kap. 3 sista momenten missgerningsbalken. I dag meddelade rädlusrätten utslag och dömde, jemlikt det af åklagaren åberopade lagrum, Malmberg skyldig att straffas med ärans förlust och, förutom 16 dagars fängelse vid vatten och bröd, stä tjufsrätt för värdet af de penningar han tillnarrat sig af Holmberg eller 723 rdr, eller tillhopa undergå 28 dagars dylikt fängelsestraff; men som Malmberg, enligt hvad upplyst blifvit, sedan han begätt ifrågavarande brott, blifvit dömd af Svartlösa häradsrätt till undergången bestraffning af 9 dagars fängelse vid vatten och bröd samt kyrkoplikt, skulle Malmberg umgälla sitt förfalskningsbrott med skillnaden emellan 28 dagars fängelse vid vatten och bröd och den redan undergängna bestraffningen af 9 dagar eiler 19 dagars slikt fängelse samt dessutom varde äran förlustig, och stå uppenbar kyrkoplikt i Kungs holms kyrka. — I gär hölls undersökning i polisen med förut omnämnde tjufband af små pojkar, och äro 10 sädane pojkar, frän 7 till 12 ärs älder, anhällna. De flesta äro häktade och insatta i cell, och det var i högsta grad upprörande att se dessa unga brottslingar inställas inför polisen iklädda fångdrägten. Bakom de tilltalade stodo deras mödrar, hvilka nu fingo se följderna af att de icke egna sina barn nödig eftersyn, utan tilläta dem att, i stället för att bevista skolan, kringsiryka ä gatorna. Det läter nästan otroligt, men är dock sanning, att detta tjufband funnits en längre tid och att antalet af de deri deltagande ständigt ökats. Sjelfva anförarne äro pojkarne Broberg. Andersson och Sundberg, hvilka banat sig väg in ut ett vindskontor i Kastenhoffshuset vid Gustaf Adolf torg och uti en derstädes placerad säng baft sitt nattherberge, under det de om dagarne tillgripit och bortfört diverse der varande persedlar, tillhöriga landtmarskalken grefve Hamilton. Sedan de tillegnat sig nästan allt som i detta kontor förvarades, banade de sig väg genom en liten glugg in uti ett i samma hus närbeläget vindskontor, tillhörigt konditor R. Berns. Derstädes blef deras fångst betydlig och det tillgripna ännu lättare att försälja. Sedan ofvan nämnde 3:ne pojkar inlärt de öfriga att bortforsla cigarrlådor äfvensom glasvaror, hvilka derstädes till stor mängd voro förvarade, nedburos af hvarje pojke 5 å 6 cigarrlädor i sender. Derigenom att de utställt postering i trappor och förstugor, som skulle tillkännagifva om någon var i annalkande, lyckades tillgreppen och sannolikt hade de ännu fortsatts, om ej en tillfällighet upptäckt dem. Stölden uppdagades nemligen på följande egna sätt. På Norra Badstugugatan företogo sig nägra pojkar att afskjuta en pistol. En af dessa pojkar, som innehade pistolen, greps at poliskonstapeln Lindqvist, som anställde förhör med honom, och dervid kom de unga brottslingarne på spåren. Utom ofvannämnde tillgrepp ha de, uti afdelningar, två å tre i sender begifvit sig utåt landet ait stjäla, medan de öfriga begingo stölder ä Djurgården. Sc ha tre af de tilltalade erkänt att de begifvit sig ut till Wermdön och derstädes föröfvat stölder, hvaribland en betydligare vid Tumba pappersbruk. Frän hr Berns har bland annat stulits 3:ne dussin kulörta glasmuggar med lock, hvilka kosta 50 rdr rgs dussinet, och 50 lådor finare cigarrer. På Djurgärden hafva de föröfvat fera stölder, deribland, säsom i går upplystes, Broberg uti hr Davidsons kök ä Hasselbacken tillgripit 12 st. silfverteskedar, hvilka ban först gömt i skogen på Djurgården och derefter, i sällskap med en del af de andra tilltalade, nedgräft i Solna skogen utanför Norrtull. Det var fasansvärdt att höra, huru de unga brottslingarne berättade att, sedan silfret blifvit nedgräft, samtlige varit bebjelpliga ait rulla en större sten öfver gömstället och utmärka den med en papperslapp. Invvid en gärdesgärd nära Fittja gästgifraregård ha de äfven nedgräft 20 st. stulna skedar, hvilka de upptäckt icke vara af silfver. Alla de tilltalade hafva till en början visat den högsta grad af förhärdelse och icke kunnat förmås tala sanving; men sedan de nägra dagar sutit i cell, ha de afgifvit den ena bekännelsen efter den andra. Endast Broberg, hvilken är en af anförarne, har ännu icke kunnat förmås att bekänna det ringaste. Det gamla ordspråket funnes det icke tjufköpare