Aftonbladet – 5 juli 1854, sida 2

11 COD VÄllviLtjochb, JaStLall IVEGe ULUfGNUD MVG SLA estyret med de allminna ärendena. Skulle emot 1 förmodan svenska folket glömma sig ända derän, att det kunde stillatigande åse en förändring, om vore all frihets död, så skulle det med samma öda äfven den sista äterstoden af sitt goda namn ch rykte och nödgas underkasta sig den dom vi ett utialad i följande strof, hvilken vi funnit i tidingen Välsignade tryckfriheten, som utgafs under är s. k. frihetstid: Dens namn må evigt mörker gömma , som, född i Sverge, vägar glömma sig vara född att lefva fri. — Den vanliga hufvudoch statsaktion, om vid hvarje riksdag skall gå för sig in ;ptima forma vid det såkallade dechargebeänkandets föredragning, har i dag tagit sin vörjan i samtliga rikst.tånden. Med hänviande till hvad uti referaterna för hvarje stånd san hinna upptagas, torde det emellertid förjena nämnas, att det hittills egentligen enlast varit i Borgareståndet som debatten egt ågot slags intresse, genom anföranden af herar Björck och Schwan, som båda slutade med yrkande af tillämpning utaf 107 Reg.-formen, tt begära några af hrr rådgifvares entledigande, wvaremot borgmästaren i Arboga, herr Stolpe, ippträdde såsom beskedliggörare i ett tal, som räckte halfannan timma i tiden, och var innu längre i materien och gjorde allt hvad an kunde för att rentvätta de olycklige rädrifvarne från det stygga utskottet. Såsom yrof må i förbigående blott nämnas att han öredrog en fullständig plaidoier för militärers itnämning till civila embeten. Längre hanns när icke på förmiddagen. Bondeståndet hade innu knappt hunnit begynna diskussionen, ;medan tiden hufvudsakligen upptogs af reserationernas läsning; men, likasom under den fortsatta öfverläggningen i Borgareståndet, synes åtskilligt ganska intressant vara att vänta på aftonen, och stämningen hos maoriteterna i båda stånden synes fullkomligt afgjordt komma att blifva densamma, som attallas i den Brinckska reservationen. Hvad riddarhuset beträffar, så inskränkte sig oppositionen der hufvudsakligen till ett par yttranden af hr Per Reinhold Tersmeden, som uppfattade dagens ämne från en allmännare synpunkt, samt yrkade återremiss, och om nan dit vill räkna ett anförande af hr Robert Uederschöld, som i vissa fall instämde i och ytterligare visade befogenheten af anmärkninsarne, synnerligen rörande fjerde och elfte punkterna, hvaremot han dock var nöjd på let hela, samt friherre Adam Raabs, som jemväl begärde återremiss för att erhålla ett otalomdö ne från utskottet, samt uttalade den meningen att styrelsen gått baklänges på de sista ätta åren, men, säsom det ofta händer lenna ledamot, tycktes hna sjelf blifva orolig öfver de sår han kunde tillfoga vederbörande senom sitt lena instämmande i vissa special. anmärkningar, och lade litet cerat på desamma genom uitalande af sin belåtenhet med nitet och skickligbeten i era andra fall samt uppehöll sig ej obetydligt med att försvara en anmärkt utnämning angående Kläckeberga pastorat. Hr von Hartmansdorff gillade ock några anmärkningar. andra sidan var det bland konungens rådgifvare egentligen frih. Palmstjerna helt körrt, och hr Gripenstedt utförligt, som talade mot utskottet. Hr Gripenstedt gaf dervid dera intressanta prof på huru han uppfattar sin pligt i egenskap af konungens rådgifvare; i förbigående må nu blott nämnas, att han alldeles icke ansåg det tillkomna rådgifvarne, att vid fråga om utnämning till förtroendeembeten yttra sina tankar till protokollet. Det är, mente den värde ledamoten, konungen ensam som nämner hvem han utsett till ett sådant embete, och det är blott påminnelser vid en sådan utnämning som rådgifvarne kunna göra (således icke på förhand inverka på konungens beslut). O ktadt den meningsrigtning som råder på riddarhuset i det hela, tycktes dock detta yttrande så magstarkt, att det väckte en synbar sensation och förundran. Annars fördes vederbörandes sak ifrigast och mest quand meme af Häradshöfdingen friherre Rehbinder, synnerligen till försvar för det boslutet, att landssekreterares och landskamrerares reservation ej må få åtfölja landshöfdinges underd. utlåtanden till konungen. Kammarherren Nis Tersmeden var också behjelplig med sina kända tänkesätt dymedelst att han bland annat påstod, att om utskottet vid läsning af statsrådsprotokollerna finner, att rådgifvarne väl förbisett en grundlagsparagraf. dock utan att uttryckligen öfverträda grundlagens bokstaf, så har utskottet ingen rätt till anmärkning hos ständerna, emedan sådana anmärkningar, som gå dit och ej föranleda riksrätt, ej få upptaga annat än bristande nit, skicklighet och drift och förbiseendet af rikets sannskyldiga nytta (hvartill grundlagens iakttagande ej lärer höra, enligt talarens mening!). Slutligen äfven friherre af Ugglas, som lemnade sin tröst och hugsvalelse så godt han kunde, åt de så hårdt exponerade allvarsamma statsmännen. Vi hinna nu ej för tillfället bemärka mera om dagens tilldragelse, men hade så när förgätit nämna, att hr Gripenstedt förklarads rådgifvarekallet vara tungt och glädjelöst och detta med en så allvarlig ton att man bör önska att han för sin del må snart befrias denfrån, samt tillika angående sina egna och kollegers tillgöranden vädjade till tidens och sanningens dom, hvilken man ock bör hoppas icke skall uteblifva. nn — Bohus Läns Tidning för den 29 sistl. Juni innehåller följande, som kan förtjena att komma till en större krets af läsare: TVot var on tid Jå hland militären i allmänhet och