Aftonbladet – 4 juli 1854, sida 3

BLANDADE ÄMNER. Fransmännen i Varna, När general Bosquet för några veckor sedan på vägen från Konstaninopel till Scehumla anlände med sitt följe hit — heter det i en korrespondens till Daily News från Varna — bildade hans sprittande, fransyska liflighet och rörlighet en sådan kontrast till den turkisk-bulseiska flegman, att han framkallade en riktig revolation i det Still-leben, som förut rådde i den sömviga österländska staden. Den outtröttlige fransmannen ilade till fots från det ena stället till det andra, undersökte allt, vände upp och ner på allting, frågide om allt möjligt och bragte med ett ord turkarne amt och synnerligen, från paschan ända ned till ge mene man, alldeles ur koncepterna. Han Jät samtlige trupperna uppmarschera, mönstrade på det nosaste deras vapen och mundering, under det han iängde officerare och soldater om hvarandra hit och dit och behandlade dem på ett så ogeneradt sätt, att woligen ingen europå förut tillåtit sig någonting dylikt. Ej nöjd med att taga innehället af deras paronkök i skärskådande, befallde ban dem äfven att öppna sina tornistrar för hans profana blickar. Hvarzen bos de ena eller de andra fanns mycket att berömma eller ogilla; dock begagnade han sig af tillfället för att läta Osmanlis veta, att de franska soldaterna inveckla sina patroner ivaxduk, för att skydda Jem mot väta eller annan skada, och ropade med ijudelig röst till tolken, att han skulle inskärpa hos sänskapet, qwvun soldat doit conserver ses munitions, comme il conserve sa maitressen (en soldat bör vara ika rädd om sin ammunition, som om sin älskarinna). Det är omöjligt att beskrifva hvilken sensation denna tillsägelse uppväckte, då i Turkiet hvarje anspelning på det täcka könet redan i och för sig anses opassande, men blir nägonting alldeles oerhördt, om den ianebär den föreställningen, att en from muselman skul!e kunna hafva något att skafta med främmande skönheter, eller göra sig skyldig till den oförlätliga synden att låta sina blickar sväfva ut öfver gränserna al sitt harem. Knappt hade åhörarne bunnit hemta sig från sin förbluftning öfver denna giaur-metafor, förrän den tappre generalen förklarade, att så snart havs division ankomme till Varna, skulle han Jläta :opa gatorna, gifva husen numiner, leda vatten från jön till staden och slutligen låta sin musikkär spela hvarje afton och stadens fruntimmer dansa efter musiken. Je ferai danser ces femmes,, upprepade han, nje les ferui gaieso. Jag vore icke en menniska om jag kunde hysa den önskan, att han någonsin måtte somma i tillfälle att utföra sina hotelser, ty jag är öfvertygad om att invånarne aldrig skulle öfverlefva den olyckan att se sina gator rensopas, sina hus nume och sina hustrur och döttrar svänga om med de rödbyxade fransyska jägarne efter de lättfäriiga tonerna af en vals. — Jernvägen Great-Western i öfre Canada var aftonen dea 2 Juni skådeplatsen för en af dessa asansvärda olyckshändelser, på hvilka Förenta Staserva tyckas hafva ett olycksaligt privilegium. Ewt jerpvägstäg nalkades med full fart byn Loudon, då med ens lokomotivet hoppade ur banan och störtade utför den upphöjning, hvarpå vägen var lagd, drasande förrådsoch passagerarevagnarne med sig. Passagerare och varor kastades om hvarandra och framstsllde ena förskräcklig röra, hvarifrån hördes de ömkligaste klagorop. Mean framdrog ur spillrorna sju öda och ett stort antal sårade, af hvilka åtminstone fyra voro i ett hopplöst tillständ. VRETA ASIEN TANIA INRIKES VET BRT STAANDANTIRE RDI RSS 20