Aftonbladet – 3 juli 1854, sida 2

I G. L. T. uppgifver såsom mera utbildad på ön än i andra svenska provinser,. Jag lemnar åt andras tycke att afgöra huruvida ett landskap nånsin kan vara värdt att kallas romantiskt skönt, der man saknar alla slags höjder, alla tecken till dalar, all åsyn af vattenspeglar. Enligt min uppfattning af naturskönhet, är det enda epithet man kan tillägga vissa af Gotlands vackraste ängder att vara äcka, trefliga, smånätta och angenäma, men cke mycket mera. Och att äfven från denna uppfattning af den yttre Gotländska naturen man kan leda sig till ett annat, kanske rigtigare omdöme om det inre nationallynnet, tro vi vara möjligt, och skulle gerna härpå inlåta oss, om dertill funnes tid och tillfälle nu. Bortom Follingbro kyrka höjer sig landet till den kustplan jag förut omtalat. Från backen häruppe har man en temligen vidsträckt och temligen omvexlande utsigt — men vägen härifrån fram till Wisby är iintet hänseende utmärkt för annat, än sina enformiga, torftiga barrskogar och sina sterila, nakna kalkslätter. Då tidniogarne redan fullständigt ordat om de festligheter, som stodo i sammanhang med det kungliga besöket här på ön — är det alldeles öfverflödigt att med en närmare berättelse derom bär trötta läsaren. Jag stannar således här för denna gång, glad om jag under den lilla utflygt jag här sökt skildra, varit i stånd att rigta uppmärksamheten på något värdt att höras och värdt att b-tänkas. Gotiand är icke nu för tiden hvad det framdeles kan och skall blifva. Här finnes mycket att borttaga, mycket att tillägga. Men det är visst — att om man än är medveten derom, att hvad som skall göras derstädes måste göras på rent fosterländsk grund; så fordras dock dertill i lika hög grad att något mera än nu är fallet taga kännedom om det nyttiga, som finnes bortom dess kuster. Men om det är en sanning att allt arbete går lättare och följdrikare då det delas och understödes, så skall Gotlands framtid ock i väsentlig mån bero på den grad af deliagande det kan erhålla från det land, som kallar sig dess moderland. Öfvertygad att detta deltagande i rikt, 1 verksamt mått skall blifva den dyrbara ön till del, blott uppmärksamheten rigtas på dess behof och rättmätiga fordringar — har enda afsigten med dessa rader hos mig varit att för landsmännen på fasta landet visa huru framtidsfullt, huru betydelsefullt Gotland är för Sverige. Slut.